Kommer du ihåg Amnesty International? Organisationen som en gång kämpade för mänskliga rättigheter. Organisationen som stred mot dödsstraff och tortyr, försökte uppmärksamma politiska fångar i diktaturer och försökte upprätthålla pressfrihet och andra grundläggande rättigheter?
Numera jobbar de mest med genus. Man kan lätt få det intrycket i alla fall.
Både i mars och april arrangerar Amnesty exempelvis en kurs i Normkritik och queerpedagogik. Det är en av de många genusinriktade utbildningar som de håller för lärare i svenska skolor. Så här står det bland annat i kursbeskrivningen:
”Under dagen fördjupar vi oss genom föreläsning, samtal, övningar och reflektion i begrepp som heteronormativitet, tolerans- och queerpedagogik och intersektionalitet. Kursen tar utgångspunkt i internationella och svenska dokument som reglerar mänskliga rättigheter i en skolkontext, men tittar även på queerteori likväl som på praktiska erfarenheter och berättelser från skolans värld.”
Rätt långt från dödsstraff och tortyr, eller hur? Läs mer här om kursen Normkritik och queerpedagogik.
Ett annat exempel på genuskurs i Amnestys regi en kurs för lärare om kvinnors rättigheter – läs mer här. Kvinnors rättigheter. De har ingen kurs i mäns rättigheter – exempelvis mäns rätt att slippa tvingas ut på slagfältet eller slippa försörja en kvinna.
Genusnytt 
09 mars 2010 kl. 13:55
Vad frustrerad man blir. There is no end to the madness.
09 mars 2010 kl. 14:09
Amnesty har väl alltid varit fullt av vänsterfolk, så detta paradigmskifte speglar väl snarast vänsterns nya intresse för queer, feminism och liknande.
09 mars 2010 kl. 15:16
Men ar du att slippa bli kränkt, diskriminerad och mobbad pga exempelvis sexuell läggning inte är en mänsklig rättighet?
Mänskliga rättigheter handlar inte bara om att avskaffa dödsstraff.
09 mars 2010 kl. 15:17
@Per ström
För övrigt skulle det vara mycket intressant att höra din definition på begreppet genus.
09 mars 2010 kl. 15:54
@Frida
Det är säkert sant att det är en mänsklig rättighet att slippa bli mobbad och diskriminerad för sin sexuella läggning, men ärlighetens namn så är väl sexuell läggning bara en sak bland tusen man kan bli mobbad för.
Jag är t ex övertygad borgerlig. Gissa om jag blir mobbad av vänsteranhängare. Det är rätt tröttsamt i längden att bli kallad egoist, hungrig marknadsvarg och nedtryckare av ”svaga”. Ska inte Amnesty ställa upp för mig?
Gissningsvis ska du vara diskriminerad på rätt sätt för att Amnesty ska hjälpa dig. Om 10 år är det säkert något annat som får dem att rycka ut.
09 mars 2010 kl. 16:27
@Frida
Säger som Peter, det är bara en av de tusentals saker du kan bli mobbad för. Amnesty utbildar nog inte lärare att hjälpa t.ex. överviktiga eller ”nördiga” elever.
Det här är bara ytterligare en sak som pekar ut personer av viss sexuell läggning som speciella och som man MÅSTE lägga märke till.
09 mars 2010 kl. 17:27
Som medelålders bög kan jag ju bara konstatera att det faktiskt ÄR svårt för många unga homosexuella att vara öppna med det inför omgivningen.
Det innebär dock inte att ansvaret för att hjälpa dem ligger på människor i deras omgivning. Självklart måste deras lärare och andra vara medvetna om frågan om de ska kunna hjälpa dem. Men vill vi ha till en bredare acceptans i samhället för samkönade relationer, så måste homosexuella själva våga ta steget ut i vardagen. Annars kommer omgivningen aldrig bli van att se samkönade par, och därmed heller inte sluta tycka att det är nåt konstigt (för det är det inte).
Så, till alla homosexuella säger jag: Håll varandra i handen när ni går på stan. Var öppen med din relation inför jobbarkompisarna. Pussa din partner på bussen. Allt sånt där vardagligt som olikkönade par gör offentligt.
Så länge heterosexuella aldrig möter oss i sin vardag så kommer de fortsätta tro att vi är konstigare än vad de är. Och så länge kommer unga homosexuella ha problem med sin heterosexuella omgivning.
Varken Amnesty eller nån annan organisation kan ”utbilda” omgivningen till att lösa problemet åt oss. Bollen ligger nämligen inte hos någon annan än oss själva.
09 mars 2010 kl. 17:54
Har själv gått på queer-kurs, som anordnades av det gymnasium på vilket jag är anställd. Den kändes som en ögonöppnare för vilka bisarra idéer som ingår i det begreppet. I många avseenden anser jag dock att de har rätt. Ingen ska behöva trakasseras eller ifrågasättas för sin sexuella läggning, och där finns det en hel del att göra, fast mest på myndighetsnivå.
Tyvärr stannar det inte där, och i materialet presenterades en massa märkliga fördomar om hur cis-personer (queer-terminologi för heterosexuella) ser på de som inte är heterosexuella. Jag pådyvlades en massa åsikter och handlande som är totalt främmande för mig, som de till råga på allt kallade för samhälls-norm. En övning gick ut på att ”Gissa heterot”, och jag kände mig faktiskt kränkt. I nästa andetag fick jag av föreläsaren reda på att det var meningen att jag skulle känna mig kränkt, eftersom queerpersoner känner sig kränkta av mina (enligt dem) omedvetna åsikter om normalitet (det gick under namnet empati-övning).
Den enda slutsats som jag kan dra är att frågor kring diskriminering, av vilken form den än må vara, är alldeles för allvarlig att helt överlåta till intresseorganisationer som RFSL (eller ROKS t.ex.). Tyvärr är det väl få makthavare som inser detta. Istället låter de sig bekvämt duperas av organisationer, som inte alls är intresserade av att avveckla diskriminering utan bara vill vända på den.
09 mars 2010 kl. 19:10
”Komplex”, jag håller helt med dig.
Jag har arbetat inom RFSL under många år och sett organisationen förvandlas från liberal och inkluderande till fördomsfull och sekteristisk med totalitära tendenser. När feminismen röstades igenom som grundpelare i organisationen valde jag att gå ur. Radikalfeministerna hade då totalt ockuperat RFSL och hade inget till övers för de som hade andra åsikter. De förutfattade meningarna om heterosexuella i allmänhet – och män i synnerhet – hade satt sig i väggarna och blivit den livsluft många av de styrande levde på. I denna kultur fostrades de unga aktivister som sen skickades ut som skolinformatörer eller höll utbildningar för organisationer som Amnesty.
Det är ju faktiskt så att många av de frågor som RFSL tar upp är mycket viktiga. Men man kan inte låta människor med förutfattade meningar och totalitära ambitioner styra debatten. Eller, för den delen, utbildningar i ämnet.
09 mars 2010 kl. 19:32
Jag brukar uppmana till (och själv tillämpa) civilt motstånd mot dylika företeelser på företag och i organisationer. De som inte samtycker borde helt enkelt vägra delta. Men det blir mer och mer av detta, främst i offentlig sektor förståss där statsmakterna har den stora möjligheter att driva sådana idéer.
Men, vad händer om en lärare vägrar delta i en sådan kurs, pga samvetskonflikt med referens till den klassiska etiken och moralen? Det troliga är att han blir utmobbad av majoriteten, som numera alltid består av inställsamma och karaktärssvaga veklingar.
Man kan spinna vidare och inse att numera är det de som inte samtycker till feminism eller normaliseringen av homosex som egentligen är de utsatta och de diskriminerade – pga sitt ställningstagande. Något för Amnesty att fundera kring, kanske?
Beträffande feminismen så är man redan där. Inte minst på den här bloggen ser vi hur pojkar och män diskrimineras av myndigheterna i olika sammanhang just pga sitt kön. Och ve den som offentligt tar ställning och aktivt arbetar mot feminism och genuseländet. Antagligen dröjer det inte länge till innan vi får se något liknande på temat HBT.
09 mars 2010 kl. 19:59
Penombra, blanda inte ihop feminism och homosexualitet.
Feminism är en ideologi som dess sympatisörer hävdar är en ”sanning” och ”rätt”. Homosexuella hävdar inte att alla borde vara homosexuella, bara att homosexuella har samma rättigheter och skyldigheter som andra.
09 mars 2010 kl. 20:08
Access,
Ni är inte konstiga men ej heller fullt normala. Ni tvingas leva med ett handikapp. Istället för att satsa på den medicinska vetenskapen och utveckla mediciner och terapier som kan ge er chansen till en normal samvaro med en partner från motsatta könet, har statsmakterna i den moderna världen valt att normalisera det som inte går att normalisera.
Eller tror du att vi snart är framme vid en tidpunkt då den manliga chefen på Volvo kan komma i klänning, högklackat, läppstift och rosa peruk, och räkna med att bli tagen på allvar? Det kommer inte att ske, lika lite som han kan komma hand i hand med en annan man. Etc.
Du, med dina gelikar, har blivit vilseledda och lever i en drömvärld. Det är fullt begripligt att en människa med ett sådant handikapp vill bli accepterad och jämställd men ni väljer fel väg. Ni borde istället kräva av samhället att intensifiera forskning och utvecklingar av metoder för terapeutisk behandling av sådana avvikelser. I stället väljer ni att uppträda som freaks i diverse sammanhang.
Just forskningen bakom orsakerna till sexuella avvikelser har strypts, eftersom man inte vill forska i något som ju är ”normalt”. Och den slutsatsen bygger på gamla resultat, så mycket som 50 år. Sedan dess har den medicinska kunskapen ökat enormt, men man har valt den lätta (och billigare) vägen. Det är bedrövligt.
För övrigt finns en socialliberal ideal i botten, om ett mångfacetterat och fritt samhälle, som då förväntas bli ett rikare samhälle (rikt på idéer och kreativitet) och ett samhälle med lyckligare människor. Men i själva verket håller man på att skapa ett otryggt och segregerat samhälle med diverse grupperingar som glider isär, istället för att leva tillsammans. Egentligen är all lagstiftning plus den här typen av kurser och annan samhällsverksamhet (inkl satsningar i media) ett uttryck för desperation över att det inte går framåt, ur ett socialliberalt perspektiv. Man försöker påskynda en process som egentligen är dömd att misslyckas. Man ser det tydligt på de groteska former som detta håller på att anta.
09 mars 2010 kl. 20:31
Penumbra: Min erfarenhet och när man följer debatten är snarare att manlig heterosexualitet börjar bli ett problem som måste lösas. Manlig heterosexualitet leder till att kvinnor sexutsätts, utnyttjas och tvingas till förnedrande gangbangs och inte ens manliga feminister är att lita på, tänk på Kapten Klänning!
Det enda kollektiv i vårt samhälle som får vara någorlunda ärliga och öppna med sina förehavanden (om de inte sitter och trycker i någon garderob förstås), även snuskigheter är ju bögarna. Titta på Prideparaden, en hejdlös manifestation i manlig homosexualitet som aldrig hade kunnat genomföras om det handlat om heteromän som firat loss på det sättet.
Så visst har Access rätt i att många bögar far illa, men bortsett från det förtrycket så har ”kollektivet” bögarna en väldigt stor frihet att uttrycka sig själva på ett sätt som ingen annan har i vårt land.
09 mars 2010 kl. 20:47
Penumbra:
Mitt deltagande, liksom de övrigas, var helt på frivillig basis, tack o lov. Jag var väldigt nyfiken eftersom jag intresserat mig för den här typen av frågor under längre tid, och jag gick in med öppna ögon. Och jag ångrar inte att jag var med. Det ÄR intressant att få höra ståndpunkter och djupare ställningstagande som man själv inte delar. Den stärkte mig i mina åsikter, som på många sätt står radikalt emot kursens mål.
Jag tycker det är bra att fördomsfritt se på homosexuella, och deras rättigheter i samhället vad gäller både propagera för sin sak och leva sina liv utan att samhället lägger krokben för dem är viktigt, utifrån min liberala ståndpunkt. Men den friheten som borde omfatta oss alla, innebär också frihet från att bli kritiserad för min egen person och för de medvetna val jag själv gör och tar ansvar för, utan att bli själv bli kritiserad utifrån en mall. Två fel gör inte ett rätt.
Som man och heterosexuell ska jag alltså känna mig skyldig till all påstådd kränkning, som andra män och heterosexuella gör sig skyldig till – därför att jag tillhör dessa grupper. Rättvisa blir absolut, och enbart en sak för queers. Vi som är heterosexuella (och dessutom män) saknar rätt att ställa motkrav eftersom vi är ”normen”. Håller vi inte med dem om det är det för att vi saknar förmåga till empati.
Som Access skriver, finns det tydliga totalitära ställningstaganden under den ganska mjuka yta av krav på ”rättvisa” och ”frihet från diskriminering”, ställningstaganden (som t.ex. genus-teorier) som inte tål att bli kritiserade.
09 mars 2010 kl. 20:51
Salman Rushdie kommentar om Amnestys isänggående med islamismen:
Amnesty saknar moralisk trovärdighet !
REF:
http://www.document.no/2010/03/rushdie_amnesty_mangler_morals.html
09 mars 2010 kl. 21:11
Per,
Våra erfarenheter baseras mest på vad press och media väljer att rapportera. Har du läst eller sett något, senaste 20 åren, som visar homosexualitet eller andra lagliga sexuella avvikelser, i negativt ljus? Inte jag, i alla fall.
Våldtäkter, prostitution, utnyttjande av minderåriga och allt det där är ju brottsliga handlingar, så det behöver vi inte blanda in i diskussionen. Även attacker på homosexuella är brottsligt och det tar jag klart avstånd ifrån.
Prideparaden upplever jag däremot som ett freak show, antagligen mest till för att locka den stora (ej reflekterande) massan. Det finns ingen frihet i det. Jag ser bara människor som är tyngda under tvångsföreställningar och tvångshandlingar, som att t ex offentligt spöka ut sig i kvinnokläder, visa rumpan eller vad man kan få för sig. Finns det något mera patetiskt eller tragikomiskt som en man i kvinnokläder?
Sex handlar främst om kärlek, familj, barn, barnbarn, närhet mellan modern och fadern, familjär gemenskap, etc. Allt annat är avarter som människor tyvärr faller offer för. Men ett sådant synsätt är förstås eliminerat idag av samma socialliberala elit som jag menar har ett omöjligt frihetsideal som bara leder till överdrifter, ofrihet och större social oro i samhället – raka motsatsen till deras ambitioner.
Man kämpar hårt för att sälja idén om fri, obunden och varierat sex som vägen till lycka. Man bara luras. Det är en kvarleva från den tid då den intellektuella eliten levde i samhällen med sträng moral och kanaliserade sin längtan i sådana idéer. Men mot bättre vetande. Nu sitter man fast i dessa föreställningar och värre lär det bli. Den här typen av samhällsprocesser har ingen naturlig broms, de tar oftast slut i en stor krasch.
09 mars 2010 kl. 21:19
Penumbra: Du är så negativt inställd till individuell frihet. Det är fö. ett gemensamt drag hos många som klagar på ”dagens samhälle”.
Personligen ser jag allt som du beskriver på att vi håller på att bryta oss fria en massa kvävande sätt att vara på. Skillnaden mellan bögar och alla andra är att de kommit en bit längre på den vägen. Jag tycker inte att Prideparaden är en freakshow och jag tycker inte att män i kvinnokläder är det minsta patetiskt eller tragikomiskt; tvärtom skulle jag vilja ha mer av den varan i vårt samhälle då heterosexuella män också måste bryta sig loss från sina förtryckande roller. Det är ju bla. därför som män blir så lätta offer i vårdnadstvister och låter sig hunsas med i jämställdhetsdebatten.
Men visst kommer det att bli social oro och många kommer att duka under i denna ständiga individualiseringsprocess som äger rum, konstigt vore annars. Vi håller på att lämna kollektivism och stammentaliteten bakom oss för att söka vår egen väg, då kommer det självklart att gnissla i maskineriet.
09 mars 2010 kl. 21:45
Det är rätt trist att motstånd mot feminism hos mnga verkar hänga tajt ihop med homofobi och motstånd mot allt som inte heterosexualitet eller traditionella könsroller. Som om sånt på något skumt sätt var som ler och långhalm med feminismen.
Det är en ointelligent tankevurpa att göra såna kopplingar. Oavsett om det är radikalfeminister eller antifeminister som gör dem.
Homosexuellas lika mänskliga rättigheter har inte ett jäkla jota att göra med åsikten att män är strukturella förtryckare och kvinnor är strukturella offer.
09 mars 2010 kl. 23:24
Det är oerhört tragiskt att se hur en i grunden bra organisation som Amnesty har blivit ockuperad av ett gäng feminister och utnyttjar den för sina egna syften.
Som exempel kan nämnas rapporten ”Mäns våld mot kvinnor i nära relationer” som utgavs av Amnesty för några år sedan. Ett i och för sig viktigt ämne, men detta är en polisiär fråga och inte en fråga för Amnesty.
Det genomgående temat i rapporten är ”könsmaktsordningen” och de flesta källhänvisningarna refererar till Eva Lundgrens s.k. forskning. Rapporten finns på Svenska Amnestys hemsida.
09 mars 2010 kl. 23:55
Amnesty kunde väl nu ta ordentlig ställning för Lars Vilks som ett antal islamister tänkte mörda. Det fria ordet kunde ju vara något för Amnesty att värna om.
Då kunde de slå många flugor i en och samma smäll. Dessa islamister lär knappast vara för varken feminsm, queer eller HBTQ-grejer.
Men jag antar att Amnesty är islamistkramare. Har Amnesty uttalat sigkritiskt om antisemetismen i Malmö??
Överraska mig!
10 mars 2010 kl. 2:19
PÄR!
Apropå detta ämne – kan du inte skapa ett inlägg på bloggen där man i komentarsfältet får föreslå framtidens tokigheter. Skulle kunna kallas nåt i stil med ”Det statsfeministiska Sverige år 2025”. Skulle vara roligt att ta del av vad folk tror skulle kunna stå på den statsfeministiska agendan. Själv bidrar jag med ett första inlägg:
ÅR 2025 beslutar riksdagen att slopa återbetalning av studielån för kvinnor som studerat på högskola och/eller universitet, men som därefter inte kan anses ha ett jobb som är kvalificerat nog för att leva upp till utbildningens påstått höga nivå. Det kommer att låta ungefär såhär:
– Kvinnor har alltid tvingats studera mer än män för att bevisa sin duglighet. Männen behöver mindre på pappret, kvinnorna måste plugga jättelänge för att ha en chans. Och nu ser vi att många inte får de jobb de har rätt till. Det är inte rättvist att de ska behöva betala tillbaka studielån när de diskrimineras på arbetsmarknaden. Därför slipper nu dessa unga, ambitiösa kvinnor betala tillbaka sina lån.
I verkligheten handlar det snarare om att det finns för många ”akademiker” på marknaden, ni vet utbud&efterfrågan (existerar tydligen inte i socialistfeministiska stater).
Nå, vad tror ni? Är det ett troligt scenario? Snyftartiklar med ”högutbildade” kvinnor med MÄÄÄÄNGDER av högskolepoäng och dubbla examina – men diskriminerade. TROTS kvoteringslagar och annat. Kvällsblaskorna intervjuar dessa ”offer” som inte alla kan bli VD:ar, TROTS att högskolan ju lovade att det var sådana positioner man kunde vänta sig efter den höga utbildningen.
ÄR ni fler som är med? Kom med förslag! Helst i ett nytt inlägg om Pär har lust att starta ett sådant!
15 mars 2010 kl. 4:27
Amnesty följer svensk lagstiftning vid kurser för lärare. De flesta skolor är medvetna om kränkningar i skolvärlden, men har ingen kunskap om hur man ska förebygga trakasserier(trakasserier är kränkningar som är kopplade till diskrimineringsgrunderna). Varför ska Amnesty skita i barns mänskliga rättigheter?
15 mars 2010 kl. 4:45
Komplex:
Det är ditt ansvar som anställd i skolan att ”fatta”, hur kan du annars utföra ditt jobb? Skyll inte på att frivilligorganisationen inte får dig att ”fatta”. Skyll på skolan som inte lägger pengar på utbildade genuspedagoger.
Förövrigt, du som skriver denna blogg och ni som kommenterar… varför uttala sig om inte kunskapen (eller vettet) finns? Lägg ner! NU!