En svensk kvinna har kidnappat sina två barn, fört dem från Sydafrika till Sverige och gömt dem här. Kvinnan är nu efterlyst för brottet egenmäktighet med barn, som kan ge upp till ett års fängelse. Det finns också ett svenskt domstolsbeslut på att barnen ska hämtas av polis och återbördas till pappan i Sydafrika.
Socialtjänsten i Malmö vet var kvinnan gömmer de kidnappade barnen. Men de får inte lämna ut informationen, vare sig till polisen eller pappan. Sekretessbestämmelser lägger hinder i vägen.
Barnen kidnappades i april. Pappan har sedan dess drivit en juridisk process för att barnen ska återföras till Sydafrika. Han har fått rätt i tingsrätten och hovrätten som fattat beslut om att barnen ska överlämnas till honom från mamman, enligt Haagkonventionen.
Pappan är förstås förtvivlad. Han säger i Sydsvenskan:
”Jag förstår inte att jag kan få rätt i domstolen och att det inte betyder någonting. Jag vill inte ha ut adressuppgifterna, utan ha mina barn tillbaka.”
Genusnytt 
08 augusti 2011 kl. 13:30
Medans det finns många fall där socialen har hjälpt kvinnor i trots mot lagen så finns det tydligen inte MINSTA utrymme för att hjälpa en pappa när en kvinna, mot lagen, kidnappar barnen.
I motsatta fall hade det funnits en massa förklaringar varför de agerar mot domstolarna med hänvisning till barnens bästa, misshandlad kvinna eller de hundratals ursäkter de har på lager.
Och tyvärr måste man nämna att hade det varit en pappa från Mellanöstern så hade socialen bruttit mot vartenda lag för att få tag i manen och barnen. Det hade varit ett drev i all media och man hade KRÄVT att regeringen ingriper.
08 augusti 2011 kl. 14:08
Mycket bra av det svenska samhället att skydda den stackars kvinnan från den ondsinta mannen. Sverige är ett jämställt, feministiskt samhälle så här förstår vi tack och lov att en kvinna aldrig skulle kidnappa ett barn, om det inte vore för barnets (och kvinnans) bästa. Pappan är säkert en brottsling – vi vet ju hur män är.
08 augusti 2011 kl. 14:15
Så… Socialtjänsten > domstol
Hur?
08 augusti 2011 kl. 14:30
Varför är man inte förvånad när soc kommer in i bilden. Överallt så kräver man bevis men inte när det gäller barn.
tex Tingsrätten begär soc att göra en utredning. soc behöver inte ta fakta eller bevis för de är ingen sådan myndighet. Tingsrätten får in ett underlag som inte är bevisberövat som de går efter i sin dom. praktiskt sätt så kan pappor bli av med sina barn pågrund av lögner ifrån mammor.
08 augusti 2011 kl. 14:32
Polisen får väl se till att bedriva spaning mot socialtjänsten i Malmö, t.ex. med hjälp av telefonavlyssning, buggning, genom att sniffa på e-posten med stöd av FRA-lagen eller genom att bevaka den berörda handläggaren för att på så sätt på egen hand få fram uppgifter om var barnen finns. Omfattande integritetskränkande lagstiftning har ju röstats igenom i riksdagen och det här kan väl vara ett lämpligt tillfälle att utnyttja de möjligheterna.
08 augusti 2011 kl. 14:45
Socialen > Tingsrätten & Hovrätten…
Feministsverige år 2011. Är någon förvånad?
08 augusti 2011 kl. 15:08
Detta är ett flagrant exempel på ett fenomen som jag kallar ”juridisk asymmetri” i tillämpningen av lagen, dvs lagen efterlevs när kvinnan skulle hamna i ett läge där domstolsbeslut blir till hennes nackdel men inte när domslutet blir till mannens nackdel. Det handlar nämligen inte om godtycklighet eftersom det finns en tydlig sekretesspolicy som man följer på socialen och den policyn är könsorienterad (just det: ”könsorienterad” så vanskligt som det låter).
Men självfallet borde inte domstolsbeslut vara i strid med lagen eller lagens tillämpning. I det avseendet borde vi ha en tydlig juridisk praxis att samhället aldrig får skydda brott undan rättvisan. Vad är värdet med lagen när människovärdet han kränkas så brutalt men samhället kan ändå befästa själva kränkningen? Det måste man kalla som kränkning av människovärdet när barnens rövas bort och den kränkningen är riktad mot både den lagliga vårdnadshavaren som barnen själva. Vi har nämligen en tolkning att barn inte är föräldrarnas personliga egendom.
08 augusti 2011 kl. 15:12
Jag tycker inte socialens vägran att lämna ut adressen är något att hänga upp sig på: lagen kräver (enligt artiklarna i SDS) att de skall förbli hemliga. Om det är fel någonstans är det i lagen i så fall, inte i myndighetens agerande.
Jag måste dock erkänna att det är sällan som myndigheterna verkar använda alla möjligheter lagen ger dem.
Det enda fall jag kan minnas (på positivt sätt) var för ett antal år sedan, när Ioan Ursut (osäker stavning) benådades två veckor innan han skulle släppas ut ur fängelse, där han (nästan) suttit av ett 10-årigt straff.
Det visade sig att myndigheterna hade en bra skäl att benåda honom. Nåja, jag tycker att det är ett bra skäl, den benådade håller nog inte med mig: om han hade fått sitta av resten av straffet måste svenska myndigheter frige fången. Men om han benådas kan man hålla honom inläst tills man klarar av pappersexercisen att utlämna honom till Italien, där det väntade 18 år i finkan för honom…
/Uffe.
08 augusti 2011 kl. 15:35
@Christofer Catilan
Läser man artikeln so har ju inte Soc gjort något fel, jag tycker bara det är underligt att en myndighet skyddar brottslingar (kvinnliga) med hjälp av den sekretesspolicy du skriver om här.
Du skriver…
Är denna sekretesspolicy offentlig, kan man hitta den på nätet någonstans?
Har du en länk, det är säkerligen mer än jag som är intresserad av att få ta del av den.
08 augusti 2011 kl. 15:54
@barfota
Policy behöver inte vara någon offentlig handling och enligt Svenska Akademiens ordbok: ”på principer grundat handlande el. tillvägagångssätt i t.ex. ett företag”. Däremot finns det uppgifter som tyder på att man har två olika tillvägagångssätt när det gäller att slå vakt om sekretesskydd för kvinnor kontra män i dessa ärenden. Och en till som kommenterat detta fenomen är Dan: ”Medans det finns många fall där socialen har hjälpt kvinnor i trots mot lagen så finns…”
Självklart har inte socialen gjort något fel i detta aktuella fall men lagstiftaren har inte tänkt färdigt eller rättare sagt tänkt just fel när sekretesskyddet kan resultera i att rättvisa inte kan skipas trots giltigt domstolsbeslut. Samhället borde inte vara i strid med sig självt. Det är definitivt inte någon sund form av juridik.
08 augusti 2011 kl. 16:45
Som jag tidigare i kanske lite för raljant ton skrev: lagen tycks förbjuda socialtjänsten att överlämna adressuppgifterna till de rättsvårdande myndigheterna, som dock inte är förhindrade att ta emot eller inhämta uppgifterna på annat sätt. Om adressuppgifterna kommer till polisens kännedom t.ex. genom ett anonymt tips eller genom polisens egen spaning är det polisens skyldighet att verkställa domstolens beslut.
Att det sedan är fel på lagstiftningen anser man ju även från socialtjänstens sida, och det borde som sagt snabbt kunna rättas till så snart riksdagen är samlad. Det är inte bara en rättssäkerhetsfråga utan också ett humanitärt ärende. Barnen kan ju inte fara väl av att vistas gömda.
Egentligen skulle man behöva skärpt lagstiftning som gör det möjligt att döma riksdagsmän för tjänstefel när de röstar igenom tekniskt felaktiga lagar.
08 augusti 2011 kl. 16:48
Sekretessen gäller eftersom det inte handlar om brott med _minimi_straff på ett år (eller försök till brott med _minimi_straff två år). Soc gör alltså rätt i det här fallet. Däremot kan man ju ifrågasätta deras handlande i andra fall.
08 augusti 2011 kl. 17:05
@hagwall
Det är nog tämligen klart för de flesta att socialtjänsten följer lagens mening…skulle jag våga påstå! Men det som man kan kritisera är det faktum att sekretesskyddet har i dessa ärenden sådan prioritet att samhället juridiskt är i strid med sig självt och kan leda till skyddandet av en brottsling. Sekretesskyddet har inom sjukvården exempelvis ett syfte att hindra att en patient riskerar sin hälsa eller än värre sitt liv på grund av rädslan för att sekretessen inte håller.
Men här har sekretessen en motsatt effekt, dvs som någon skrev här så kan det inte vara bra för barnen att behöva leva gömda. Det är inget normalt liv för barnen. Sekretesskyddet borde inte utsätta barnen för mer än absolut behövligt. Principer ska vara för skydd för människor och inte för skada och inte heller att det skyddar en vuxen före barn.
08 augusti 2011 kl. 17:07
Man kan alltid hoppas att adressuppgifterna kommer på villovägar och hittar vägen till en vettig polis.
08 augusti 2011 kl. 17:09
Om alla män byter kön till kvinna då måste ju rättsväsnet dömna kvinnor för brott annars måste man ju säga upp stora delar av personalen ur rättsväsnet. Å andra sidan om alla blir kvinnor kommer ju all brottslighet försvinna inom vårdnadstvister om man ska förlita sig på de strukturer som nu råder inom dessa områden
08 augusti 2011 kl. 17:27
@barfota
”Man kan alltid hoppas att adressuppgifterna kommer på villovägar…”!?
Så sant! 🙂
08 augusti 2011 kl. 18:04
Är det bara jag som tror att om det hade varit en man som kidnappat barnen hade socialkärringarna försagt sig om barnens placering innan dagens första fikarast.
08 augusti 2011 kl. 19:04
Vägledning för socialltjänstens arbete. Socialstyrelsens allmänna råd och vägledning finns att läsa i Handbok för vårdnad,boende och umgänge SOSFS(2003:14)
09 augusti 2011 kl. 11:06
För det första varför ska pappan ha hennes adress? Det är ju barnen ha vill ha. För det anda så är det självklart att den juridiska processen måste hinna gå klart. Processen är ju inte klar än bara för att lägre instanser har gett pappan boendet.
Tänk att pappor är så duktiga på att” ta på sig offerkoftan”, snyfta ut i media och göra sig själva till sota martyrer. Jag antar att ni försöker spela på kvinnors naturliga omhändertagande och ”tröstande instinkter.
Onödigt martyrskap! Barnen kommer säkert att utlämnas till pappan så småning om. Sverige är känt (ökänt) för att ge pappor vårdnaden och verkställa den typen av beslut.
Ta bara fallet med de två pojkarna som mamman hade ensam vårdnad om. Pappan kidnappade dem till Australien som då inte hade samarbetsavtal med Sverige i vårdnadstvister. Pappan tilldöms ensam vårdnad av australiensiska myndigheter SEN skriver Sverige och Australien avtal. Mamman som fortfarande tror att hon har enskild vårdnad enligt svensk dom sen tidigare kidnappar barnen tillbaka till Sverige. Sverige ger pappan rätt och utlämnar barnen till honom.
http://www.sn.se/nyheter/sormland/1.240983
09 augusti 2011 kl. 21:50
hagwall,
”Sekretessen gäller eftersom det inte handlar om brott med _minimi_straff på ett år (eller försök till brott med _minimi_straff två år). Soc gör alltså rätt i det här fallet. Däremot kan man ju ifrågasätta deras handlande i andra fall.”
Utifall hon redan kidnappat barnen, och vi vet att kvinnor står för merparten av alla småbarnsmord och trafficking, kan man alltså utreda detta som ett grövre brott än egenmäktighet med barn. Kanske hon också tänker mörda eller sälja barnen…hon är ju trots allt kvinna och har redan kidnappat dem. Tänker hon mörda eller sälja barnen? Har hon redan gjort det? Brotten som ska utredas är alltså planerade eller begångna mord eller trafficking
Med dessa vetenskaplig belagda misstankar bör inte sekretessen hos socialtjänsten gälla?
Såhär har polis på feministisk uppdrag iaf arbetat mot goda och lagenliga män i Sverige. Genom att förmoda brott har man kringgått regler och tillskansatt sig företagshemligheter, forskningsresultat, mm om män.
10 augusti 2011 kl. 8:01
Både Ullis och Jacks inlägg får man väl uppfatta som ironiska, och jag skrev också själv raljant om ärendet, men det är förstått allvarligt att barnen hålls gömda under okända levnadsvillkor. Ärendet bör ses som juridiskt avslutat i och med domen i andra instans eftersom det är osannolikt att prövningstillstånd i Högsta domstolen skulle beviljas. Men ärendet skulle kanske kunna tas upp på nytt i hovrätten om det framkommer väsentliga nya omständigheter, och en sådan omständighet skulle kunna vara att barnens koppling till fadern och hemlandet försvagats genom att de hunnit rota sig i miljön där de hålls gömda. Tiden talat därför emot fadern, och att utnyttja det kan vara moderns strategi.
Det finns således fara i dröjsmål och därför borde Polisen se det som sin skyldighet att se till att hitta barnen snabbt. Att använda de hemligstämplade adressuppgifterna hos socialtjänsten är inte enda vägen, och inget hindrar efterspaning på andra sätt. Polisen och domstolarna vet förstås mycket om modern och barnen, bland annat vad de heter, ålder och personnummer, senast kända adress, utseende (modern var väl närvarande vid rättegångarna?), vem som varit moderns advokat, något om hennes bekantskapskrets, eventuella arbetsplats osv.
Det kan alltså i vårt genomreglerade samhälle inte vara särskilt svårt att genom spaning lokalisera modern och genom att följa henne hitta barnen (om hon inte håller dem gömda i en underjordisk källare typ Fritzl) eller själv fört dem utomlands. Mot den bakgrunden förefaller verkställande av domstolens beslut att överlämna barnen till fadern snarare vara en fråga om vad man vill än vad man kan.
10 augusti 2011 kl. 8:35
Stefan,
Vad jag beskrivit är verklighet. Som du säger dock, om en mindre insats inte lokaliserar barnen måste man förhålla sig till faktum att den kriminella kvinnan kanske håller barnen i Fritzl-liknanden förvar, varför återfanns de annars inte? Därtill gäller fortfarande att trafficking och mord av småbarn är kvinnliga brott och här har vi redan att göra med en kvinna vi vet är kriminell och redan fraktat barnen mellan länder. Vore det försvarligt att också låta henne döda dem? Mot män antas kriminalitet och risk detta för att öka rättigheterna mot dem, detsamma kan göras mot kvinnor.
10 augusti 2011 kl. 10:21
Om det verkligen är så att människohandel med småbarn och barnamord främst begås av kvinnor (vilket jag inte visste och vilket gör mig förvånad) kan inte det förhållandet användas för att peka ut en enskild kvinna som benägen att begå sådana brott. Det är lika fel som att peka ut enskilda män som potentiella brottslingar bara för att män är överrepresenterade i andra brottskategorier. Att sådant kollektivt skuldbeläggande av män ändå är vanligt är ett samhällsont som bör bekämpas i stället för att föras över till andra grupper. Dessutom får man anta att att båda parterna lagt ner stor kraft på att framställa sig som den som sätter barnens bästa främst, så det är osannolikt att Polisen skulle anse sig ha fog för att utreda om kvinnan kan ha planer på att skada barnen. Lagändring, t.ex. höjning av maxstraffet för egenmäktigt förfarande med barn, som skulle medföra att sekretessen hos socialtjänsten skulle brytas, tar nog i motsats till vad jag trodde tidigare lång tid med allt utrednings- och remissförfarande. Att på annat sätt snabbt få fram var barnen finns är nog enda realistiska möjligheten. Om Polisen inte är villig finns alternativet privatspaning. Men även det har risker eftersom eventuella övertramp av en inhyrd deckare kan hållas emot fadern. Så det verkar vara ett moment 22 där tiden olyckligtvis talar emot faderns sak och barnens rättigheter. Man får väl hoppas på ett tips, eventuellt anonymt, från någon ansvarskännande person. En deprimerande slutsats i ett rättssamhälle.
10 augusti 2011 kl. 20:06
Stefan,
Tycker du har många poänger i hur det borde vara. Nu handlar det inte om vilken enskild kvinna som helst dock utan någon man vill komma åt. Då kan vetskapen om kvinnor som det skyldiga könet i dessa frågor göra att man ändå kan gå vidare om man vill det. Jämför med hur det inte är alla män, endast de som är i vårdnadstvist, som inte gillas eller som har fel politiska åsikter som man för övrigt anfaller på dylikt vis.