Nu ska det bli kvotering av kvinnor till orkestern. ”Nu skippar vi helskägg i musiken”, säger Stockholms läns blåssymfoniker. Som första orkester i världen har de antagit principen att halva repertoaren ska vara skriven av kvinnor.
Det innebär att man frångår den hittillsvarande principen om att strunta i könet – det som brukar kallas jämställdhet.
Normalt brukar 98 procent av verken i orkestrars utbud vara komponerade av män, skriver DN. Jag tror knappast det beror på att orkestrarna sitter och letar efter manliga kompositörer – troligen beror det på att större delen av den här sortens musik faktiskt är skriven av män. Kanske 98 procent av musiken???
I så fall innebär Stockholms läns blåssymfonikers nya princip att manliga kompositörer från och med nu kommer att diskrimineras. Det blir ju väldigt mycket större sannolikhet för en kvinnlig än för en manlig kompositör att få sitt verk utvalt för spelning. Mansdiskriminering alltså, om grundantagandet stämmer. Kvotering är och förblir anti-jämställdhet.
Jag hittar inte artikeln på nätet, men den finns i dagens DN på sidan 3 i Kulturbilagan. Rubriken är ”Blåsare med jämlik repertoar”. Här kan du läsa bloggen ”Skippa helskägg – en kvinnligare framtid” som handlar om genus i orkestersammanhang.
Är det någon bloggläsare som känner till hur utbudet av musik för blåssymfoniker är av manliga respektiva kvinnliga kompositörer?
Uppdatering: En mycket initierad kommentar till detta inlägg från signaturen Antimilitant stöder tesen att det verkligen finns väldigt lite musik av aktuellt slag som är skriven av kvinnor, och att grov mansdiskriminering är på gång. Ett utdrag ur kommentaren (läs mer på kommentarssidan):
Att andelen musik av kvinnor på orkestrarnas repertoar är så låg beror på den äldre musikens dominans men också på att det är relativt få kvinnor som har valt tonsättaryrket. Av de svenska tonsättarna är bara 15 procent kvinnor (se fst.se) och merparten av dem är relativt nyetablerade. För tio år sedan var kanske bara 4 procent av de svenska tonsättarna kvinnor. […] För att helt jämna ut könsskillnaden måste man (på grund av den totala mansdominansen inom den äldre repertoaren) låta hälften av musiken vara nyskriven – och till 100 procent skriven av kvinnor. Med Blåsarsymfonikernas repertoarpolitik kommer så gott som alla nya kompositionsbeställningar att gå till kvinnor och nästan inga till män.
Genusnytt 
06 maj 2010 kl. 8:59
Törs man gissa att de kommer att välja stycken specialskrivna för instrumentet ”genustrumpet”?
06 maj 2010 kl. 9:21
Killar gillar att filma är därför överrepresenterade självklart ska man göra något åt detta kvotering osv tjejer gillar att skriva man har haft tävlingar för ungdommar där mellan 95% till 100% varit tjejer inte en enda gång har man talat om kvotering å osv
06 maj 2010 kl. 9:57
Är Sverige befolkat av idioter?
Vad har hänt med detta en gång framgångsrika folk?
Detta är minst sagt löjligt.
06 maj 2010 kl. 10:09
@Toddan
Ja, man kan ju undra, har t.o.m. gått så långt att man bli ”tråkad” av kollegor i andra länder (kollegor av båda könen).
Omvärlden skrattar åt lilla Sverige och vår ”genusfascism”.
06 maj 2010 kl. 10:15
Just nu har expressen en artikel om att rädda pojkarna om betyg självklart säger dom inget om att skolan är ett matriarkat men det kan vara bra att ni går in å skriver sanningen
06 maj 2010 kl. 10:41
På bloggen om skägglösa kompositörer menar de att de skall kvotera in musik av kompositörer som saknar skägg (och förmågan att få). Definitionen är inte så klockren som hon tror. Hon utgår då från någon arisk(?) norm. Det finns massor av kvinnor (t ex i sydeuropa) som uppvisar fina moppe-mustascher om de inte rakar sig och massor av män (t ex indianer och inuiter) som i princip saknar skäggväxt. Hur förhåller de sig till kvinnor med abnorm kroppsbehåring och män som saknar kroppsbehåring? Föga genomtänkt, men det är sexisters och rasisters ställningstagande sällan. Genomtänkta.
Skulle vara ärligare om hon skrev ”Inga pittar i repetoaren!”. För det är ju den vi män skriver musik med…
06 maj 2010 kl. 10:48
Hur det ser ut just inom den blåsarsymfoniska repertoaren vet jag inte, men på konserthusen består 90 procent av repertoaren av äldre musik och bland denna äldre musik med klassikerstatus finns tyvärr ingen musik av kvinnor. Man har verkligen försökt att leta fram bortglömda mästerverk av kvinnor, men tyvärr är det knappt någonting som har hållit måttet. Det är bara att beklaga.
Att andelen musik av kvinnor på orkestrarnas repertoar är så låg beror på den äldre musikens dominans men också på att det är relativt få kvinnor som har valt tonsättaryrket. Av de svenska tonsättarna är bara 15 procent kvinnor (se fst.se) och merparten av dem är relativt nyetablerade. För tio år sedan var kanske bara 4 procent av de svenska tonsättarna kvinnor. Om nu 98 procent av orkestrarnas repertoar är skriven av män (vilket inte stämmer om man exempelvis tittar på Kungliga Filharmonikernas repertoar denna vår) avspeglar det som du säger att det till helt övervägande del faktiskt är män som har skrivit musiken.
När man nu vill jämna ut könsskillnaden uppstår flera problem. Det är svårt att kringgå den äldre repertoaren som är välkänd, kvalitetsmärkt och lockar publik. För att helt jämna ut könsskillnaden måste man (på grund av den totala mansdominansen inom den äldre repertoaren) låta hälften av musiken vara nyskriven – och till 100 procent skriven av kvinnor.
Med Blåsarsymfonikernas repertoarpolitik kommer så gott som alla nya kompositionsbeställningar att gå till kvinnor och nästan inga till män. Med tanke på att bara 15 procent av tonsättarna är kvinnor innebär den av DN hyllade repertoarpolitiken att kvinnor blir enormt överrepresenterade, medan män i praktiken drabbas av yrkesförbud.
Detta är ett uppenbart fall av diskriminering av män. På ett övergripande plan är det skadligt för kulturen eftersom man sätter kön framför kvalitet. På ett personligt plan är det skadligt för de män som blir diskriminerade och det är också skadligt för de framstående kvinnor som kommer att avfärdas som inkvoterade. Ingen tjänar långsiktigt på detta och de enda som vinner något på kort sikt är kvinnliga medelmåttor som nu kan hänvisa till könsmeriten.
Det finns många fler fall av kvotering inom detta område. Inför årets stora, internationella och påkostade Östersjöfestival har exempelvis samtliga av de fyra hittills kända kompositionsbeställningarna gått till kvinnor.
06 maj 2010 kl. 13:07
Som tur är finns det varken köptvång på deras alster eller man är tvingad att bevista dessa musiska genuskonserter.
Så låt den hållas i sitt bo och kacka på bäst dem vill.
06 maj 2010 kl. 16:30
Ytterligare ett område där kvalitén ska sänkas alltså. Där ser man. Vilket blir nästa? Kvotering is the shit!
07 maj 2010 kl. 2:05
Inom konstmusiken i synnerhet – eftersom större delen av den repertoar som spelas är äldre musik, är det som hugget i sten att musik är komponerad av män. Detta faktum håller långsamt långsamt långsamt på att förändras. Att EN liten orkester – dessutom under manlig ledning – vill flagga för att det faktiskt finns kvinnor som komponerar ytterst kvalificerad och högkvalitativ musik, är en väldigt viktig åtgärd för att påtala att kvinnor FINNS, även inom konstmusiken. I världen i stort finns det sjuhundratuttifrutton orkestrar som inte gör det. Så att ens andas om mansdiskriminering i detta sammanhang är LÖJEVÄCKANDE! Och det spelas minst sagt tonvis med ren skitmusik av män – så det vore inte ens någon katastrof om ett eller annat mediokert stycke av kvinnlig hand smyger sig in i detta sammanhang. Men tillräckligt (och i överflöd) av god musik av kvinnliga komponister finns för att lätt täcka in 50/50 av EN orkesters utbud. Och ALLT som påvisar detta är av godo i denna omedvetna gubbvärld som huserar på klotet. Inte för att tror att det sitter någon slags hemlig konspirationsorganisation och m o t v e r k a r kvinnor. Det är bara att man inte TÄNKER på det. det är blott en omedvetenhet. Och att väcka tankar – t o m eftertankar. Öka medvetenheten. Och mångfalden ur alla möjliga synvinklar kan bara vara av godo. Kvinnoperspektivet är bara en sak – det finns flera. t.ex. den västerländska konstmusikens totala etnocentricitet visavi andra KONSTMUSIKALISKA traditioner, är en annan. Dessutom lär detta innebära att Stockholms Blåsarsymfoniker kommer att spela mer NY musik. Och det är skadar sannerligen inte! Det kan också visa att det OMÖJLIGT går att HÖRA om musik är skriven av en kvinna eller man – vilket många verkar tro. forts… kommer…
07 maj 2010 kl. 2:06
ag blir till exempel rent förbannad över att jag inte fått läsa eller höra en enda rad om Sofonisba Anguissola. Inte i skolan. Inte under kulturutbildning. Inte på ett enda museum – inte någonstans! Alltså den KVINNA som troligen var den första internationellt erkända stora konstnären i världen. Elev (hemligt eftersom det i stort sett var förbjudet) till en ”sån liten
ointressant” person som Michelangelo. Med en bländande teknik och ett intensivt uttryck. Inte en konstkännare eller kritiker i världen skulle ens komma på idén att ”såga” henne i jämförelse med sin samtid. Men de som skriver konsthistoria nämner henne inte med en enda rad. Varför? Antagligen inte alls för att de vill förtiga, förringa eller förkrossa henne. De TÄNKER helt enkelt inte på att hon finns. Men det b o r d e de göra som vilken självklarhet som helst. Och… då vore det BRA om t ex Uffizierna i Florens hade ett DEDICERAT rum för henne, trots att de inte har det för en massa samtida män. Just bara för att DET skulle behövas för att tala om för världen att KONST inte är någon slags manlig egenskap allena. VARFÖR SKA MIN DOTTER I N T E FÅ LÄRA SIG ATT EN AV 1500-talets STÖRSTA OCH MEST ERKÄNDA KONSTNÄRER VAR KVINNA???????????????????????????? (!)
07 maj 2010 kl. 2:08
PS: Ni som hört talas om Sofonisba – kan gärna räcka upp en hand och berätta litet om hennes – minst sagt spektakulära liv.
07 maj 2010 kl. 2:10
– räkna gärna upp ett gäng idag verksamma kvinnliga tonsättare och ge exempel på de verk ni hört!
07 maj 2010 kl. 2:13
Ge gärna exempel på en MER inskränkt och KORKAD sajt än denna också – så jag slipper hamna på den! Vissa av de frågor som tas upp här, är alltför viktiga – UR MANSPERSPEKTIV – för att ramla in i denna faktabefriade populistiska moras som råder här. Jag skäms!
07 maj 2010 kl. 7:39
Anders Olse’n, ta då din skam och gå till dina likasinnade istället för att smeta ned kommentarstrådarna här.
07 maj 2010 kl. 7:50
Där kan ni sitta och skämmas tillsammans för allt elände ni förorsakat kvinnorna och världen. Hur ska ni någonsin kunna förlåtas? Det sitter ju i snoppen. Kan ni någonsin hoppas på förlåtelse från Eva Lundgren mfl så länge ni har snoppen i behåll? Tyvärr tror jag inte ett könsbyte skulle räcka heller. Det blir nog till att leva med skammen så gott det går. Den självspäkning du praktiserar, ger den lindring?
07 maj 2010 kl. 10:10
Diverse alias behöver i nätets anonymitet aldrig stå får någonting. Det bäddar tyvärr för osaklighet. Jämställdhetsproblematiken är ingen kvinnofråga. Ingen mansfråga heller. Det är en människofråga. När ”båda läger” raljerar, överdriver, smutskastar och faktaförvränger, riskerar dessa enormt viktiga frågor kring vårdnadstvister, övergrepp och dikriminering att hamna på en mörk bakgård för tossigheter. Det blir till hat och smutskastning. Det är kontrproduktivt – för både män och kvinnor. Och inte minst, för BARNEN! Höj ribban, så vore ett forum som detta välkommet och välbehövt i samhällsdebatten. Så som ”tonen” är på t.ex. detta ställe, blir sannolikt enda effekten att man spelar den mest snedskruvade s.k. feminist i händerna. Och på köpet missar de vettiga.
07 maj 2010 kl. 14:22
Hej Anders!
Tycker du att det är rätt att idag införa yrkesförbud för en nu levande folkgrupp för att de som kollektiv ska straffas för förhållanden som rådde då deras förfäder levde och som idag anses orättvisa. Grattis, då tillämpar du samma typ av kollektiv och historisk skuldbeläggning som anhängarna av det tredje riket!
Vi tar som exempel Niklas, 35 år, en jämställd och ansvarstagande pappa och dessutom en lovande och uppskattad tonsättare. Hans musik ska vi inte få höra eftersom han tillhör ”patriarkatet” och därmed anses vara medskyldig till ”århundraden av kvinnoförtryck” fast han bara är 35 år och en hänsynstagande människa. Det kvittar att Niklas för att få möjlighet att utöva sitt yrke har blivit feminist. Han tillhör fortfarande patriarkatet. En gång man, alltid man.
Johanna är lika begävad som Niklas. Hennes musik ska vi få höra. Men dessutom ska vi få höra musik av Gudrun, en inte fullt så begåvad tonsättare och av Gunilla, en rent talanglös tonsättare.
Paret Björkman hamnar på en konsert med musik av Gudrun och Gunilla. De blir besvikna och säger: ”Johanna har konsert nästa gång. Den går vi inte på. Kvinnliga tonsättare kan inte skriva och ny musik är ingenting för oss.” Det blir ingen konsert, varken med Johanna eller Niklas. Publiken vill inte gå på ”PK-konsert” med Johanna och Niklas musik får inte spelas därför att han är man.
Vilka vann på det här? Jo, Gudrun och Gunilla fick några artiga applåder. Men Niklas fick köra taxi, Johanna kände sig orättvist behandlad, publiken svek och musiklivet blev fattigare.
07 maj 2010 kl. 16:15
Anders Olsén, varför hänger du kvar här? Angående anonymitet så är det klokt att bevara den i många fall. Man riskerar sitt arbete om man kritiserar statsfeminismen.
07 maj 2010 kl. 16:23
Precis som det medförde risk för repressalier att kritisera nazismen i 30-talets Tyskland och att kritisera kommunismen på stalintiden.
07 maj 2010 kl. 16:26
10 maj 2010 kl. 2:33
Jaha, då har man härmed blivit klassad som nazist-sympatisör.
Vilket tydligt visar nivån i detta forum. Kommentarer känns överflödiga.
10 maj 2010 kl. 2:49
Och om man som ”antimilitant” söker påvisa något i ett slags kvasifilosofiskt resonemang grundat på stipulerade förutsättningar anpassade till det önskade resultatet – kan man ju bevisa vad som helst. Och eftersom ”antimilitant” på fullt allvar tydligen tror att det inte finns tillräckligt med högkvalitativa kvinnliga tonsättare för att täcka in 50% av EN orkesters repertoar… så blir Blåsarsymfonikernas beslut plötsligt ännu mer motiverat.
10 maj 2010 kl. 11:04
Anders!
Jag kan försäkra dig om att resonemanget är hämtat från verkligheten! Men du väljer uppenbarligen att blunda och fortsätter att förespråka en könsrasistisk repertoarpolitik. Vore det inte bättre med en repertoarpolitik där lika förutsättningar gäller? Tjejerna har redan en PR-bonus genom att de sticker ut mer än ”ytterligare en man” förutom all uppbackning de får av media och bidragsgivare. Kan du inte nöja dig med det?
10 maj 2010 kl. 20:06
@Antimilitant: I så fall lever vi totalt olika verkligheter. Jag kan utan minsta svårighet plocka fram tillräckligt med material från EN enda kvinnlig tonsättare för att täcka in en orkesters hela repertoar under ett år. (det skulle måhända bli lite enahanda) Så jag vet inte varför du måste välja två inkompetenta av tre möjliga för att få ihop 50%? dessutom har jag hört att det lär finnas fler än tre 🙂
Och en reportoarpolitik där lika villkor gäller borde vara en självklarhet. Men det är det inte idag. Och det är just därför som en liten punktinsats som den från Blåsarsymfonikerna är nyttig. Ett litet steg på vägen för att nå dit DU önskar.
10 maj 2010 kl. 20:14
(Och med ”lika villkor” menar jag inte 50/50 – utan en spegling av den rådande situationen i samhället dvs förhållandet mellan kvinnliga och manliga kompositörer som helhet – men dit har vi långt kvar!)
11 maj 2010 kl. 11:47
Hej Anders!
Vad bra att vi är eniga om att ”en reportoarpolitik där lika villkor gäller borde vara en självklarhet”! Däremot har vi olika uppfattning om hur villkoren ser ut för dagens tonsättare. Själv har jag direkt inblick i just detta område och jag kan försäkra dig om att det inte är en fördel att vara man där utan snarare ett avsevärt handikapp. Man kan ju tycka att en ”punktinsats” som blåsarsymfonikernas inte är hela världen. Det är bara det att nu det nu har blivit så många ”punktinsatser” ”för den goda sakens skull” att det har blivit ett större mönster. Den nyskrivna musik som Kungliga Filharmonikerna spelar denna vår är till exempel så gott som enbart skriven av kvinnor. Någonstans finns en punkt där en ursprunglig idealism få så stort genomslag och blir så institutionaliserad att den slår över i ett förtryck (jämför med den franska och den ryska revolutionen). Problemet är att folk hellre vill fortsätta att se sig som idealister är inse att de befinner sig på andra sidan.
Det stämmer att vi har långt kvar till en spegling av det förhållande 15 procent kvinnor / 85 procent män som råder bland svenska tonsättare idag och som till helt nyligen var mycket ojämnare, men tvärtemot vad du förutsätter kan jag intyga att det är kvinnorna som är kraftigt överrepresenterade inom den nya musiken. Till viss del kan jag tycka att det har funnits skäl att lyfta fram kvinnliga tonsättare som förebilder, men när alla medier och institutioner drar åt samma håll förlorar det alla proportioner, så att nästan helt omeriterade kvinnor får positioner som män med flerfaldigt större meriter bara kan drömma om. På längre sikt stärker bristen på konkurrens inte direkt kvinnornas position heller. Jag tycker ärligt talat att det är synd att de högklassiga kvinnliga tonsättare som finns riskerar att betraktas som regimens älsklingar snarare än som konstnärligt intressanta. Än värre är att så lite av den den högklassiga musik som sannolikt skrivits av de 85 procent manliga tonsättare vi har idag någonsin kommer att nå en publik.