Nyförlösta mammor blir oftare nedstämda efter att ha fått en pojke. Det visar en studie på 2 000 nyblivna mödrar i Uppsala län. Risken för nedstämdhet den första tiden är hela 40 procent högre för mammor till pojkar. I exempelvis Indien och Kina där kvinnor har låg status är situationen den omvända, skriver Upsala Nya Tidning. Den svenska studien visar dock att nedstämdheten helt försvunnit vid uppföljningar några månader senare.
Källa här och här. Tack för tipset, Albin och Jonas.
Kommentar: Vad kan detta bero på?
Genusnytt 
15 februari 2011 kl. 9:08
Enkelt svar på din fråga: pojkar och män har låg status i samhället.
15 februari 2011 kl. 9:38
Man vill ha en mor till dotter relation
15 februari 2011 kl. 9:57
Kanske kan det bero på att media matar oss med kvinnor och flickor. I Sverige är det bara flickor och kvinnor som räknas. Män existerar inte i media och politikernas värld. Men så är också feminismen gammalmodig och mossig med en extremt unken manssyn!
15 februari 2011 kl. 10:06
Vem vill föda en son till ett rådande matriarkat och framtida amazonia ?
Feminismen har lyckats så väl i sin strävan att klassificera män som andra klassens invånare att det nu börjar ge effekt på barnafödandet.
Usch, det är så man sätter morgonfrallan i halsen. Vilket sjukt samhälle vi har i Sverige.
Historien upprepar sig (närmast på tidsaxeln ligger nazsimens uppgång och fall), människan må har kommit långt i den teknologiska utvecklingen men det gäller medmänsklighet och diskriminering är vi på väg tillbaka mot grottstadiet tack vare feminismen.
Gillar inte det här ordet men jag använder det ändå, ”Sieg Heil” till feminismen. Ni klär er i demokratiska kläder och svänger er med fina ord som jämställdhet och rättvisa, men under ytan lurar en fascistisk och totalitär ideologi.
15 februari 2011 kl. 10:18
Men jösses, vilka kommentarer här ovan. Hoppas ni skojar. Jag tror knappast att kvinnor blir besvikna när de får en kille. I.a.f. inte i den grad att det påverkar hur man mår. Visst vet jag många kvinnor som vill ha en dotter just för mor-dotter-relationen men jag vet också många som gärna vill ha en pojke. I vårt samhälle finns inte heller något starkt tryck på att få kille eller tjej. Jag tycker det ligger närmast till hands att tro att detta är hormonellt. Att situationen är omvänd i länder där kvinnor verkligen har låg status kan då bero på att detta är så starkt förankrat att det så att säga trumfar den hormonella skillnaden.
Att som i rubriken här påstå att det handlar om att mammor blir så besvikna när de får en pojke att de mår dåligt av den anledningen är verkligen att dra slutsatser som man inte alls kan dra utifrån denna studie.
15 februari 2011 kl. 10:28
…för att sedan återkomma när mamman och pappan upptäcker att deras pojke i dagis, förskola och skola kommer att betraktas som, behandlas som och utbildas till en ”stökig grabb”, en ”kille med anti-plugg-kultur”, en ”ointresserad kille”, en av ”pojkarna som förlorare”.
…och förstärkas när företrädare för samhälle (Björklund, Sabuni m fl) och media (Belinda Olsson, Hanne Kjöller, Laestadius-Larsson med ännu flera) rapar samma påståenden.
Det är tufft att vara pojkförälder i Sverige!
15 februari 2011 kl. 10:32
@Ulrika
”Att som i rubriken här påstå….” Här??
Det är i tidningen som denna rubrik finns så det vore märkligt om inte samma rubrik skulle stå i inlägget? Hur menar du egentligen?
Jag är övertygad om att en mor som föder ett barn instinktivt värnar om sitt barn lika mycket om det är en pojke eller flicka. Självklart!
Däremot är det mer riskfyllt för en pojke idag än för en flicka att växa upp idag på många olika sätt.
Det finns otaliga exempel på hur media låter sjuka feminister komma till tals med diverse fördömanden mot barn av pojkkön där pojkar utmålas som en sämre sort än flickor.
Det är självklart att den negativa bilden av pojkbarn som utmålats av feminister upptas mer eller mindre omedvetet av mödrar i form av oro vilket kan leda till nedstämdhet.
Vill man att sitt barn ska ha en utstakad väg till framgäng idag så ska man föda en flicka!
15 februari 2011 kl. 10:36
Ytterligare ett bevis på kvinnors manshat. Men det visste vi ju redan.
15 februari 2011 kl. 10:41
Kanske har det något att göra med att Anette Norberg börjar bli till åren och det är dags att skaffa en ny ”curlingkapten” för svenska damlandslaget!
15 februari 2011 kl. 10:46
”…för att sedan återkomma när mamman och pappan upptäcker att deras pojke i dagis, förskola och skola kommer att betraktas som, behandlas som och utbildas till en ”stökig grabb”, en ”kille med anti-plugg-kultur”, en ”ointresserad kille”, en av ”pojkarna som förlorare”.”
Och projekt/mötesplatser som endast hjälper ett kön.
”Nu ska Södertäljes tjejer få ett eget hus. Tanken är att det ska bli en helt ny träffpunkt där tjejer ska få ta plats och inte som det ofta är idag, att de står brevid killarna och tittar på. Ikväll är det premiär och Pirita Jaaksi som leder Tjejhuset hoppas att många ska hitta dit.
– I dagens samhälle är inte tjejerna så sedda och hörda, det är en av anledningarna till att jag vill skapa en mötesplats för unga flickor. Där det inte finns några förväntningar där finns det möjlighet att vara som man är. Här får tjejerna möjlighet att vara som man är, huset byggs upp efter tjejernas behov och önskemål.”
Det är väl endast tjejer som ses över huvud taget i dag???
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4350048
15 februari 2011 kl. 10:49
Kanske blir de lite låga (inte besvikna) när de inser att deras barn kommer få en jobbigare uppväxt/liv än om det varit en dotter.
15 februari 2011 kl. 10:51
@Ulrika:
Enligt dig gäller följande:
I Uppsla län beror nedstämdheten på hormoner.
I Indien och Kina beror det omvända på sociala orsaker.
Så praktiskt. Hur kom du fram till det?
Finns det ingen social påverkan i Sverige?
15 februari 2011 kl. 10:51
@Ulrika
Nej, jag skojar inte 😦
Drog på lite i ytterkanten av det som håller på att hända eftersom jag är så frustrerad på den ständiga feminist indroktinering, propaganda och diskriminering vi män utsätts för varje dag, framförallt från media.
Du däremot verkar vara väldigt skojig som direkt kommer med pekpinnen och talar om för oss hur det ligger till.
Skall genast rätta in mig i ledet……not.
15 februari 2011 kl. 11:06
Enligt Aaron Kipnis, (vars utmärkta bok starkt rekomenderas till alla här), så visar forskning att ”mammor pratar mer och mjukare med flick- än med pojkbebisar”.
Aaron Kipnis: ”Riddare utan rustnning!” Läs den, av en amerikansk RIKTIG mansforskare, kritisk till feminismen liksom Warren Farrel m.fl.
15 februari 2011 kl. 11:07
Man får inte göra samma fel som feministerna och tro att det finns enkla svar eller att svaren stämmer överens med ens fördomar.
Ulrika pekar på att det kan finnas flera svar. Bara för att en svensk dagstidning (normalt sett opålitliga) påstår något så är det ingen anledning till att bygga upp konspirationsteori.
Jag skulle vilja se lite mer vetenskapligt argumentering istället för att man börjar skälla som Pavlovs hundar.
15 februari 2011 kl. 11:15
@LEW
Bygger man upp en ”konspirationsteori” om man tror något eller har en åsikt i frågan menar du? Jag har fyra söner att referera (konspirationer) till. En tröst mitt i allt eländet är nog att en del av dessa feministiska mammor som föder pojkar kommer att lämna feminismen bakom sig, inte alla förstås men varje feminist som kan omvändas till att arbeta för verklig jämställdhet är en seger för hela samhället.
15 februari 2011 kl. 11:35
Ulrika:
”Men jösses, vilka kommentarer här ovan. Hoppas ni skojar. Jag tror knappast att kvinnor blir besvikna när de får en kille. I.a.f. inte i den grad att det påverkar hur man mår.”
Vi kan jämföra med siffrorna för adoptioner och se i hur könsbalansen ser ut:
”First, the researchers found that a non-African-American baby is seven times more likely to “attract the interest and attention of potential adoptive parents than an African-American baby,” says Felli. .
The second pattern shown was the gender preference. “A girl has a higher—by slightly more than one-third—chance of attracting the attention of potential adoptive parents than a boy,” says Felli.
The preference for girls is arguably unexpected. “With biological children, the literature shows that there’s a slight but significant preference for boys over girls,” says Yariv. “But, in adoption, there’s a very strong preference for girls over boys.”
These preferences come with what is essentially a price tag, the researchers note. The data showed that parents are willing to pay an average of $16,000 more in finalization costs for a girl as opposed to a boy, says Yariv—and $38,000 more for a non-African-American baby than for an African-American baby.”
Slutsats: Att få ett svart barn skulle göra dem ännu mer besvikna men även ett manligt barn leder tilll tydliga negativa reaktioner.
15 februari 2011 kl. 11:47
@LEW
Jag håller med, det bästa sättet att förebygga fördomar är att låta saklighet gå före tyckande.
Om en studie visar att ”Risken för nedstämdhet den första tiden är hela 40 procent högre för mammor till pojkar” i Sverige men omvänt i Indien och Kina, och någon hävdar att det beror på hormoner i den ena regionen och sociala orsaker i den andra så kan det vara bra att redovisa sakargumenten.
Är det uteslutet att det skulle kunna vara tvärt om?
Finns det ingen/liten social påverkan i Sverige?
Är det naturligt att mammor till pojkar blir deprimerade i länder med liten social påverkan?
Många frågor…
15 februari 2011 kl. 12:00
Hi hi..!! inlägget har ialla fall fått många komentarer.
Om man hellre vill föda kille i vissa länder kan ha sin förklaring i att man behöver ha en tryggad ålderdom. En son kan kanske fortfarande i många länder bli mer framgångsrik och där med större trygghet för föräldrarna på ålderns höst.
Han ska även säkra sin släkts överlevnad. Medan döttrar blir bortgifta kostar hemgifter och flyttar till makens familj. Lämnar därför föräldrarna kanske mer ensamma.
I vårt land tror jag inte det har någon betydelse om man får tjej eller kille.
Men om man redan har det ena kanske man vill ha det andra nästa gång.
En del tror kanske att det är roligare med flicka som kommer att roas med att få vara mammas lilla levande docka. En del tror kanske att pojke kommer att passa bättre med sin pappa och de intressen som han har?.
Jag tror ialla fall att de allra flesta älskar de barn som de får och inte skulle kunna tänka sig att byta ut mot något annat. Man upptäcker att det är lika roligt med barn vilket kön de än har. Måste vara hemskt tråkigt och fattigt att vara barn i en familj där status och förväntningar står så högt i kurs, att man glömmer att ett barn måste få vara just barn och bli kärleksfullt behandlad för att barnet är just den den är.
15 februari 2011 kl. 12:03
Egentligen är det ganska enkelt!
Vem vill ha en potentiell våldtäktsman ammande vid sitt bröst?
15 februari 2011 kl. 12:04
Kan det kanske ha något med hormoner att göra?
15 februari 2011 kl. 12:09
@Chattanoga
Jag har en annan idé. Att vara född med snopp är någonting vi män får dras med hela livet så varför bry sig om mammorna och deras relativt snabbt övergående problem. Pumpa in pengarna och resurser på åtgärder som handlar om att undanröja diskrimineringar i lagen och verka för verklig jämställdhet mellan könen i stället.
15 februari 2011 kl. 12:15
@vindvittra
Klart det har stor betydelse. Man älskar sina barn oavsett kön och det gör ont i ett fadershjärta att se sina söner bli diskriminerade i alla sammanhang och bli hopklumpade som förövare och våldtäktsmän. Inte kul att se hur jobb de inte tidigare kunnat få p.g.a. fysiska krav inte kan få nu heller trots att kraven sänkts, nu skall det in kvinnor, kvinnor, kvinnor och åter kvinnor. Vad säger man till sina söner?
15 februari 2011 kl. 12:22
Dålig analys av UNT. Kan förklaras med hormoner, under graviditeten påverkar fosterhormonerna mamman d.v.s. manliga hormoner vid pojke i magen. Nedstämdheten kan bero på testosteron-dipp efter förlossningen.
15 februari 2011 kl. 12:32
En möjlig teori är att det föds fler pojkar i vårt samhälle. (Har jag hört nånstans…) och om man då vill ha en av var ”sort” så är det troligt att mamman upplerver en liten besvikelse. Och även en liiiiten besvikelse kan få bägaren att rinna över i en känslig period (tex direkt efter en förlossning).
Jag tror även att en del har rätt i att en pojke har det tufft under uppväxten när flickor lyfts fram så tydligt i alla sammanhang. Är själv pojkmamma och när sonen (dagis ålder) inte är fysiskt stark, inte gillar typiska pojklekar (brottas, pang pang, fotboll, cykla) och drar sig undan när någon är det minsta våldsam i leken – då finns ingen naturlig plats i gruppen. Det GÖR ont i ett föräldrahjärta, mamma som pappa…
15 februari 2011 kl. 12:38
@Annika
Och om pojkarna då gillar ”(brottas, pang pang, fotboll, cykla)” så finns det ingen plats heller, frågan är vart skall pojkarna ta vägen?
15 februari 2011 kl. 12:51
Det hela har att göra med hormoner. Men här vill man bara leta nackdelar när det gäller män. Kvinnor i Indien och Kina där flickfoster aborteras för att det har så låg status så säger nog kvinnorna att dom är glada för pojken fast dom säkert också är nedstämda. Man ska inte fara med villfarelser. Naturen kan!
15 februari 2011 kl. 13:06
Vi kan ta emot alla kinesiska män som drömmer om en livspartner. Här i Amazonia kanske de kan finna lyckan. Desperation lär föda en underdånighet som de nya svenska kvinnorna kan acceptera.
15 februari 2011 kl. 13:13
@Annika
Stämmer att det föds fler pojkar även om det är en ganska liten skillnad, men eftersom män dör tidigare än kvinnor (ca: 4 år i medeltal) blir det i slutändan större andel kvinnor i totala befolkningen.
Kvnnor
4 691 668
Män
4 649 014
Totalt
9 340 682
Källa: SCB 2009
Har en son och en dotter men jag våndas redan över min son och tycker det känns obehagligt att han skall behöva växa upp i dagens feminist Sverige. Haft flera duster med skolan som tydligt favoriserar och särbehandlar flickor. Skolan är ett matriarkat i miniatyr där det finns en enda manlig person och det är vaktmästaren. Han hade en bra manlig neutral och balanserad lärare ett tag men den personen försvann ganska snabbt p.g.a. utfrysning. Kommer från en lärarfamilj där både min mor och min syster bekräftar positiv särbandling av flickor.
***********************************************************
Om du läser igenom den här bloggen kommer du upptäcka den illa dolda feminist propaganda vi utsätts för varje dag. Den påverkar människor vare sig de vill eller inte. Därav en förklaring till att mödrar blir nedstämda.
15 februari 2011 kl. 13:27
barfota 12:38: ”…vart skall pojkarna ta vägen?”
Bra fråga. Eliten, de drivna pojkarna, klarar sig nog, men resten?
De pojkar som går i ofeministiska friskolor samt yrkesskolor klarar sig nog.
Men majoriteten av pojkarna går en allt svårare framtid till mötes.
Istället för att utgöra potentiell kanonmat, så utgör de nu ett potentiellt trasproletäriat, ”white trash”.
15 februari 2011 kl. 13:30
I USA är det tillåtet med könsselektering av embryon och det finns europeiska kvinnor som åker till USA för att få sin vilja fram när det gäller barnets kön. En fransk kvinna som redan hade tre söner var beredd att lägga upp 30.000 euro för att säkert få en flicka. Två experter fick uttala sig, en menade att det var förståeligt om man ville ha en flicka efter tre pojkar, den andre menade att det inte var patologiskt att tillhöra det ena eller det andra könet och att könsselektering därför borde vara uteslutet. Det var bara den blivande mamman som intervjuades. Tala om kvinnans makt i hemmet.
15 februari 2011 kl. 13:38
@Maria
Allt det du talar om samt kloning tycker jag är oetiskt och vetenskapssnusk på hög nivå.
Hitler var inne på liknande tankegångar även om det var med andra metoder. FY FAN!
15 februari 2011 kl. 13:47
@Helena Palena
Tips, vänj er vid hormonerna!
En sak till det är inte förbjudet att må dåligt en kort tid, lika bra att dessa pojkmammor vänjer sig, de kommer att gråta många tårar i sitt liv när de väl kommer underfund med hur deras söner systematiskt diskrimineras.
Sedan kan man ju undra hur papporna mår till dessa pojkbarn. Mår de lika dåligt, mår de bättre? eller skiter samhället som vanligt i papporna?
15 februari 2011 kl. 14:43
[…] SvD HD GenusNytt […]
15 februari 2011 kl. 14:52
[…] Mammor besvikna när pojke föds var rubriken på Genusnytt idag. Nyförlösta mammor blir oftare nedstämda efter att ha fått en pojke. Det visar en studie på 2 000 nyblivna mödrar i Uppsala län. […]
15 februari 2011 kl. 15:07
LAsse, om du är så orolig för din son kan du väl flytta??? Annars kanske du kan lära honom självrespekt och att respektera sig själv och andra- pojkar och flickor.
Engagerade föräldrar är A och O.
Och att de flesta lärarna är kvinnor i skolan är ett problem, när jag gick högstadiet och gymnasiet var det kanske bara 60 % kvinnor. Det var alltså bara en liten övervikt. Har det skiftat ännu mer?
JAg tycker att Pär försöker vrida en första upplevelse efter en förlossning till något stort matriarkalt hot och det är fånigt, men jag har kallat inlägg här fåniga förr och kommer säkert göra det igen… behöver ett nytt ord till nästa gång 🙂
15 februari 2011 kl. 16:11
Typisk TT-notis. Inget kött på benen. Man fick onekligen intrycket att flertalet av världens alla mammor inte påverkas negativt av att föda pojkar – utöver förekommande och förmodat könsneutral förlossningsdepression – men att det är vanligt i vårt land. Kännbart. Mätbart. Att vi avviker från mönstret på ett sätt som kräver en förklaring. (Utan att för den skull kasta någon skugga över de nedstämda.)
Det där om testosterondipp känns ju inte helt otroligt, och att de samhällen som värderar pojkar högre än flickor kompenserar testosteronabstinensen med allmän glädjefnatt. Men tänk om det ligger något mer bakom. Tänk om vårt samhällsklimat faktiskt har en diffus påvekan på den nyss förlösta mammans känsla inför sitt barn, och mammans nöjdhet med barnets kön? Vore inte det lite sjukt på något vis?
Jag gissar på en kombination av hormoner och diffus påverkan/attityder. (Det måste inte vara ens egna känslor, eller uttalade antipatier. Det undermedvetna rymmer mycket som aldrig formuleras.)
Man kan anta att även mäns humör påverkas av hormonella variationer. Men störst påverkan på humöret har nog dagspressen. :]
/Herr Zygot.
15 februari 2011 kl. 16:32
@Tree
”LAsse, om du är så orolig för din son kan du väl flytta??? Annars kanske du kan lära honom självrespekt och att respektera sig själv och andra- pojkar och flickor.
Engagerade föräldrar är A och O.”
Rådet att flytta låter förskräckligt i mina öron.
Ungefär som att barn som mobbas ska flyttas till en annan skola för att klara sig undan sina förövare.
Finns det ett väntande hot mot pojkar vilket du medger i och med råden så är det väl ganska cyniskt att låta det gå ut över pojken genom att dra upp honom från rötterna och flytta honom till ett annat land.
Sedan verkar du anse att det är pojken som ska förändra sig så att han pallar med ….
eller…
– Eftersom vi inte ska ifrågasätta diskriminering mot små pojkar och män det här landet så ska föräldrarna LÄRA pojkar att orka med diskrimineringen genom att förneka för sig själva att dom utsätts för det?
Lite självrespekt och självklart respekt mot kvinnor förstås.. Det får vi ju inte glömma 🙂
Jo ja tackar! Vilken härlig inställning du har!
15 februari 2011 kl. 16:34
Det kanske är könet på ett ev första eller tidigare barn som avgör om mamman blir deprimerad.
Har hon fyra pojkar och får sin femte så kanske hon känner sig lite deppig. Hon kanske hade önskat sig en flicka den här gången.
Har man undersökt hur många barn dom deprimerade kvinnorna har sedan tidigare och vilket kön dom har?
15 februari 2011 kl. 16:41
Finns det någon undersökning som visar hur pappor reagerar när det gäller könet på sina nyfödda barn?
Kan pappor ens drabbas av ”förlossnings deprisioner”, nedstämdhet man blivit pappa? Eller är det något som vi karlar väljer själva bara för att jävlas med kvinnor?
Skulle det visa sig att män blir deppig av att få flickor så skulle det genast ses som ett slag mot kvinnorna. Att kvinnor är mindre värda.
15 februari 2011 kl. 17:19
Tree: Problemet är att olika förklaringsmodeller användas för samma fenomen beroende på könets upplevda status i samhället ifråga.
I Sverige: biologi
I Kina: patriarkatet
Vad jag kan se står det ingenstans att det faktiskt är hormoner, att de undersökt och konstaterat att det är hormoner. De bara spånar.
15 februari 2011 kl. 17:20
Har hört det flera gånger, senast i helgen, hur kvinnor diskuterar barn och att de helst vill ha en flicka – även om de redan har flickor sedan tidigare. Så jag har inga svårigheter att tänka mig att det faktiskt finns mammor som kan känna sig nedstämda av att könet inte blev det de helst önskat sig.
15 februari 2011 kl. 17:24
[…] ÄR detta? Jag kan inte ens ta in alla dessa […]
15 februari 2011 kl. 17:33
@NisseNyfiken
Och pappor. Detta är ett rent delikatessproblem på gränsen till det löjliga. So what! Om de mår dåligt någon kort tid, vad är problemet med det? Jag är pappa och efter tredje pojken ville jag också ha en flicka… Det blev inte så, det blev en pojke till, klart att även jag som pappa kände mig nedstämd en tid men det är bara att ta livet som det är och definitivt ingenting att kasta ut pengar på, att undersöka, ta fram rapporter och forska vidare på. Det är bara en typ av pengaslöseri och trams som samhället tillåter därför att det gäller kvinnors delikatessproblem!
15 februari 2011 kl. 17:46
Nurbo: Återkom med tugg om hormoner när du har fött barn och vet hur det känns!
15 februari 2011 kl. 17:54
@barfota
Du har helt rätt att det är ett som du kallar det delikatessproblem.
Dock – att det är flest pojkar som orsakar det här delikatessproblemet kan jag som sagt ändå förstå efter mina egna erfarenheter.
15 februari 2011 kl. 18:14
Borde man inte tvångskastrera pojkar vid födseln, göra om dem till flickor? Jag menar om manlighet nu är så hemskt så är det väl ingen idé att bevara den. Bara kvinnor/flickor. Tänk vilket kramande…så treeeevligt. Sitta och pjaaata på kafé hela dan! 🙂
15 februari 2011 kl. 18:36
@NisseNyfiken
Jag misstänker att det beror på att de vill ha en mamma-dotter relation helt enkelt därför att de är osäkra och inte vet så mycket om pojkar och män, de vet helt enkelt inte vad dessa behöver och då är det lättare för dem att hantera en flickas behov. Själv så ville jag ha en flicka därför att jag redan hade tre pojkar och tyckte det skulle vara roligt med en flicka, det finns så mycket mer för flickor än pojkar, ta en titt i närmaste leksaksaffär eller klädbutik så förstår du vad jag menar. Sedan hör det till saken också att man älskar sina barn och vill att det skall gå bra för dem i livet, att ha upplevt den totala diskrimineringen, skuldbeläggning och utfrysning av pojkar gör väl också sitt till att man kanske hellre sett en flicka födas, men nu finns han här den lilla pojken och jag skulle inte vilja byta ut honom mot någonting annat i hela världen. Han är perfekt, trots att han är pojke och dömd av samhället innan han ens har lärt sig uttala sitt första ord.
15 februari 2011 kl. 19:06
@Hjalmar (15 februari 2011 kl. 13:27)
Så sant, de får väl utbilda sig till professionella ANTI-FEMINIST DEMONSTRANTER!
Huka er feminister och batikhäxor, nu kommer våra förtryckta pojkar och knäpper er på näsan 😀
15 februari 2011 kl. 19:27
Klart att en dotter är mer säkert att det blir barnbarn! Plus att flickor curlas och kvoteras numera.
Så att få en pojke idag är ingen hit med tanke på hur fientligt det är mot detta kön.
15 februari 2011 kl. 21:10
Enligt Aftonbladet var det ca 9% av kvinnorna som blev nedstämda efter att de fått en flicka medan ca 12% blev det efter de hade fått en pojke. Det är säkert statisitiskt sett en signifikant skillnad men att dra slutsatsen att det är samhällets syn på pojkar som bidrar till detta visar inte undersökningen. För att bevisa det skulle man kanske behöva jämföra över tid. Är skillnaden större idag än för säg 20 år sedan då skulle man kanske kunna misstänka att pojkars värde i samhället sjunkit i takt med feminismens ökade påverkan.
15 februari 2011 kl. 22:15
Intressant att feministerna påstår att det beror på hormoner. Härligt, ni har kommit en bra bit på vägen till att förstå att vår biologi påverkar vårt beteende!
15 februari 2011 kl. 23:45
Det där stämmer inte alls enligt min begränsade empiri. Beror kanske på i vilken ordning barnen föds också? Jag har aldrig sett hustrun så stolt och harmonisk som de första månaderna efter att hon hade fött vår son. Hon har normalt ett sjujäkla humör. Vid de två tidigare döttrarna var hon bara frustrerad över att sitta fast i soffan med en unge vid bröstet medan dammråttorna växte i hörnen.
17 februari 2011 kl. 15:54
@Olle 15 februari 2011 kl. 23:45
Tack för en djupgående, vetenskaplig beskrivning av problematiken.
Du är ett genusGENI!
25 augusti 2011 kl. 10:44
Nu är det här en lite gammal artikel i skrivande stund, men jag ville ge en alternativ tolkning.
Under graviditeten utsöndras könshormon för att forma barnets hjärna till att bli man eller kvinna. Det här sker via de primära könshormonerna testosteron och östrogen, respektive. Det är moderns kropp som tillverkar de här hormonerna för att sedan överföra till barnet i magen. Ofta stannar rester kvar en stund efter graviditetens slut.
Eftersom testosteron är ett depressivt hormon torde det förklara varför en kvinna lätt blir nedstämd efter hon fött en pojke. Hennes kropp har massvis med testosteron som inte har någonstans att ta vägen, och det tar veckor innan balansen är återställd.