Många svenskar tror att vi är jämställdast i världen. Den självbilden stämmer inte helt med verkligheten. Nu visar exempelvis en internationell undersökning att andelen kvinnliga chefer är störst i Thailand (!) med 45 procent, följt av Georgien med 40 procent. Sverige ligger på sjuttonde plats med sina 27 procent. Här ser du listan:
* Thailand 45 procent
* Georgien 40 procent
* Ryssland 36 procent
* Hong kong 35 procent
* Filippinerna 35 procent
* Kina 34 procent
* Botswana 32 procent
* Nya Zeeland 32 procent
* Polen 31 procent
* Malaysia 31 procent
* Grekland 30 procent
* Singapore 30 procent
* Taiwan 30 procent
* Kanada 28 procent
* Sydafrika 27 procent
* Australien 27 procent
* Sverige 27 procent
Det här stämmer till eftertanke. Hur kan ett land med så starka feministiska strömningar ligga så långt ned på denna lista?
Läs mer här. Tack för tipset, Per-Arne!
Förtydligande: Som bekant anser jag inte att jämställdhet definieras som 50/50-fördelning. Det kan därför gå alldeles utmärkt att kombinera jämställdhet med en 27-procentig andel kvinnor. Det finns ju många undersökningar som visar att kvinnor i genomsnitt lägger mindre energi på sin karriär än män. Men i så fall måste man fråga sig vad det beror på att kvinnorna i Thailand är så mycket mer karriärinriktade. Kanske för att svenska kvinnor har det för bra? Jag bara spekulerar. Intressant är det hur som helst.
Genusnytt 
14 mars 2011 kl. 15:21
Nu blir jag mycket besviken på GenusNytt!
Vi gör allt vi kan för att få upp en bild i media av att jämn könsbalans INTE är samma sak som jämställdhet. En kamp som är svårt att föra, och där GenysNytt har varit en hopp i mörkret.
Så kommer det ett sånt här inlägg där man kopplar samma jämställdheten och könsbalansen.
vad har de två sakerna med varandra att göra????
14 mars 2011 kl. 15:25
Jag tycker det är intressant info, alltid bra som argument. Och åtminstone Malaysia är ju rätt muslimskt. Men det finns också en mycket aktiv kinesisk minoritet där.
14 mars 2011 kl. 15:40
@axel
Kan inte tala för Pär Ström, men ingen kan kolla på dessa siffror och ärligt mena att slumpen har lett till den redovisade listan. Att vara mot kvotering är en sak som framgått klart på genusnytt, men det är inte vad detta handlar om.
14 mars 2011 kl. 15:59
De Thailändska kvinnliga cheferna….är det bordellmammor?
14 mars 2011 kl. 16:01
Jag slår vad om att någon kommer använda det som ett bevis på att vi behöver mer feminism och kvotering.
14 mars 2011 kl. 16:07
Ja, och statsfeminism existerar i varje fall i inte i de tio länderna överst på listan…
Kan det vara mer av ett kulturellt fenomen?
Att thailändska, ryska mfl kvinnor ”tar för sig” och är arbetsamma är iofs ingen nyhet.
Men det är bra att det märks också – och utan kvotering…OBS!
14 mars 2011 kl. 16:09
axel:
Du har rätt i att jag inte anser att jämställdhet definieras som 50/50-fördelning. Det kan därför gå alldeles utmärkt att kombinera jämställdhet med en 27-procentig andel kvinnor, det är sant. Det finns ju många undersökningar som visar att kvinnor i genomsnitt lägger mindre energi på sin karriär än män. Men i så fall måste man fråga sig vad det beror på att kvinnorna i Thailand är så mycket mer karriärinriktade. Om det nu är så.
14 mars 2011 kl. 16:19
Pär Ström:
Jag reagerar lite som Axel…
Att du nu plötsligt här i GenusNytt pratar om jämställdhet som kvantitativ jämställdhet och jämför med hur den kvantitativa jämställdheten ser ut i världen i övrigt blir lite konstigt, tycker jag!
Att använda dessa siffror om kvantitativ jämställdhet för mängden kvinnliga chefer i olika delar av världen och konstatera kort och gott att Sverige inte är i jämställdhetens topp rimmar ju dåligt med all din tidigare debatt om att det är kvalitativ jämställdhet som ska räknas, tycker jag!
Att det dessutom skulle ha något alls med jämställdhet att göra, att bara fokusera på chefsnivå stämmer ju inte heller med det budskap GenusNytt brukar föra fram – detta är ju den feministiska vinklingen om att bara vilja skaffa sig fördelar för kvinnor…
Blir lite förvånad av detta inlägget, måste jag säga!
Även om din slutkläm är att det inte stämmer med hur starkt feministiskt Sverige är…
14 mars 2011 kl. 16:38
axel:
Inlägget säger inte alls att andelen kvinnliga chefer visar landet är mer jämställt.
Faktum är att för den som kan det minsta om dessa länder (alla utom de mest knäppa mångkulturalisterna alltså) så visar listan just att andelen kvinnliga chefer inte visar en positiv kvinnlig ställning i landet.
Ordet jämställdhet är – som jag redan förklarat på Aktivarum – helt värdelöst utan kompletterande information.
14 mars 2011 kl. 16:41
Jag har skrivit ett förtydligande i inlägget att jämställdhet inte är lika med 50 50 fördelning. Det var inte så jag menade. Men oavsett detta tycker jag denna lista är intressant ur ett genusperspektiv. Och denna blogg handlar ju om intressanta nyheter på genusområdet.
14 mars 2011 kl. 16:48
Jag möjlig tolkning är att kvinnor i andra länder inte sitter på ändan och förväntar sig att andra kvinnor ska göra jobbet åt dem utan att dom skaffar sig kompetens och efterenhet själva?
Det kan också vara så att kvinnor i Sverige är mer rädda att göra anspråk på chefsjobb eftersom feminismen har skrämt upp dem och intalat dem att dom inte räcker till utan feminismens s.k ”stöd”…
14 mars 2011 kl. 16:51
Pärs inställning är väl att kvinnor i andra länder är medvetna om att dom konkurrerar på lika villkor och att dom klarar av det medan Svenska kvinnor i feminismens namn har tappat tron på sig själva!
14 mars 2011 kl. 16:54
I Finland 36 % av kvinnorna arbetar som chefsposition (kan vara också utan underkastade) och av män 46 %. 63 % av kvinnorna har kvinnochef, 13 % av männerna har kvinnochef.
I kommunerna cheferna är 70 % kvinnor, 30 % män.
Så i Finland 44 % av personer, som har chefsposition, är kvinnor.
Hur är listan gjort? Mina siffrorna är från Finska Statistikcentralens data.
14 mars 2011 kl. 16:55
Ungefär som om man hade egna barn och intalade dem varje dag att:
– Du är mycket mindre och klenare än alla andra som har gaddat ihop sig mot dig. Dom tycker att du är mycket sämre än dom…
Bry dig inte om det utan tänk istället att du är bättre än alla andra. Jag har pratat med rektorn så att du får specialbehandling varje dag.
Hur skulle ett sådant barns självkänsla kunna växa?
14 mars 2011 kl. 17:10
JD:
”Jag möjlig tolkning är att kvinnor i andra länder inte sitter på ändan och förväntar sig att andra kvinnor ska göra jobbet åt dem utan att dom skaffar sig kompetens och efterenhet själva?”
Kvinnor i fattiga ofta fd socialistiska länder kan inte sitta på ändan. Det finns inga pengar staten kan portionera ut till dem i välfärdssystemen så kvinnorna tvingas göra saker de egentligen inte vill göra.
Svenska kvinnor kan i mycket högre grad göra vad de vill göra. Och sålunda är det fler av dem som satsar på sitt primära intresse, sociala relationer.
”Det kan också vara så att kvinnor i Sverige är mer rädda att göra anspråk på chefsjobb eftersom feminismen har skrämt upp dem och intalat dem att dom inte räcker till utan feminismens s.k ”stöd”…”
Det finns inget stöd för den teorin. Desto mer stöd för det faktum att de inte VILL göra chefsjobb. När svenska feminister pratar om chefer är det aldrig chefsARBETE de pratar om. Bara chefsLÖNER.
Jag rekommenderar alla att testa att höja lönerna för läkare till chefsnivåer och räkna andelen kvinnor som trots detta väljer att hellre göra chefsjobb än läkarjobb!
14 mars 2011 kl. 17:54
Man ska nog vara kritisk till hur sånt här mäts. Ex kan man ju gissa att Thailand har många serviceinrättningar (ex massage) där ju mest kvinnor arbetar. Nån är väl då chef. Många små privata företag alltså.
I Sverige är det svårt att bedriva service, då ju skattekilen blir enormt hög när privatpersoner köper service av företag. Vi har därför blivit ett GDS (Gör Det Själv) folk.
Överhuvudtaget är det lågskatteländer som toppar överlag.
14 mars 2011 kl. 17:55
Kina har också många kvinnor som är egenföretagare och som säljer mat i enkla stånd. Är dom chefer?
14 mars 2011 kl. 18:47
Då slipper vi svenska män bära ett ok av skuld på grund av kvinnoförtrycket i dessa länder? Det finns säkert en massa kvinnoförtryck i dessa länder som vi svenska män kan lastas för.
14 mars 2011 kl. 19:00
Som jag förstått det anser att ledande kvinnliga vetenskapliga feminister att 40/60 duger som jämlikhetsmål. Om inte annat så av praktiska skäl.
14 mars 2011 kl. 19:18
Jag gissar att dom flesta av dessa länder inte har kvotering vilket visar hur absurd diskussionen i sverige är
14 mars 2011 kl. 19:43
Jag håller med om att det är svårt att uppnå EXAKT 50/50. Tycker du att det är bra att det finns färre kvinnliga chefer i alla länder? Hade du tyckte det hade varit lika lugnt om 27% av cheferna hade varit män?
14 mars 2011 kl. 19:45
Är det Första April idag? Eller har jag hamnat på F!’s website?
14 mars 2011 kl. 19:48
@leifer
Självklart är dom det, vem skulle annars vara chef? För övrigt är det likadant i Sverige med en massa en och fåmansbolag. Skillnaden är nog snarare att de inte sitter stilla på sin feministrumpa och väntar på att stekta sparvar skall komma flygande rakt in i öppen mun. De försöker göra någonting åt sin situation själv.
14 mars 2011 kl. 20:12
JD
jag tror snarare att det är för att svenska kvinnor inte känner att de behöver karriärliv. De kan stötas fint av staten genom att skaffa barn eller hitta en kille och sen läsa någon trolig kurs på högskolan. Jag tror att kvinnor i kulturer där man inte har samma skyddsnät eller möjlighet att gifta upp sig ekonomiskt är kvinnor betydligt mer drivna. Man har antagligen fler val i Sverige och var det inte Gyllenhammar som sa nått i stil med att så fort det bereds plats för kvinnor på höga befattningar, så slutar dom. Dom lägger av.
Ungefär som de jag utbildade mig med. Många av dom skaffade barn och jobbar deltid nu. Precis som dom ville ha det. Jag tänker inte känna mig skyldig för att dessa kvinnor är lata och nöjda med tillvaron. Tycker inte det minsta synd om dom.
14 mars 2011 kl. 21:02
barfota
Jag tolkar chef som en person som basar över andra personer. Dvs då går enmansföretag bort.
14 mars 2011 kl. 21:15
De strukturella könsskillnaderna sammanvägt en mängd antimansideologiskt selekterade faktorer brukar landa Sverige etta i världen i jämställdhet. Dvs väljer man faktorer som försöker visa hur illa kvinnor har det visar det sig att svenska kvinnor har det bästa av alla i hela världen.
Status of Men Index har nu istället sammanvägt faktorer som inte har biasen att måla upp kvinnor som offer, istället faktorer såsom utbildning och livsspann och då har funnits:
Svenska män har 44% av svenska kvinnors friheter
Det placerar oss på en 82:a plats i världen av 142 jämförda länder. Inte illa Reinfelt, men heller inte bra med tanke på hur stora satsningar som läggs ner på genus och jämställdhet i Sverige.
T ex ligger vi ändå precis efter Pakistan, Namibia och Sudan som slår oss på jämställdhetsfingrarna lite knappt.
http://www.vcclan.org/forums/view.php?pg=someni_gaps&styleid=29
Det ser inte bra ut.
Sammanlagt kan man säga att en förstaplats i världen för kvinnor och en åttioandraplats i världen för män gör Sverige till ett av världens mest ojämställda länder att leva i och detta trots den mastodontiska satsningen på just jämställdhet. Det verkar som om alla satsningar lagts på ena sidan i Sverige, jämställdhet för kvinnor, och att skeppet nu lutar betänkligt.
14 mars 2011 kl. 21:20
Okej, förklara er nu ni som påstår att kvinnliga chefer är lösningen till ökad ekonomisk tillväxt. Finns det någon korrelation? Om ja, på vilket sett skulle det vara ett kausalt samband?
14 mars 2011 kl. 21:42
@barfota
”För övrigt är det likadant i Sverige med en massa en och fåmansbolag”
Ägare av enskild firma räknas inte som chef. För att kunna räknas som chef så måste man ha rätt till att anställa andra och då är det en annan företagsform.
14 mars 2011 kl. 21:59
Definitivt.
Svenska kvinnor lär sig ju att det är ”så synd om dom”, så de anstränger sig inte utan skyller ifrån sina misslyckanden på ”patriarkatet”.
Thailändskorna gör inte det.
14 mars 2011 kl. 22:07
@Hantverkare
OK, möjligt att det är så nu, jag är inte riktigt uppdaterad i frågan. Själv hade vi anställda barnflickor utan något som helst bolag och vi var i alla avseenden deras chefer. Åtminstone fick vi betala gängse skatt och avgifter till staten.
@leifer
Tja, då blir det inte så många företag kvar i lilla Sverige. Glöm inte att alla företag har varit små och vanligtvis startats och drivits av EN enda person i starten! Så även IKEA.
15 mars 2011 kl. 0:49
Kvinnor som nått toppen på kompetens före kvotering eller gentjänster har all respekt. Det tragiska är, hur många kvinnor har tagit sig till toppen utan just dessa i Sverige. Inte många men de har min respekt. Kompetens före kvantitet, och framförallt kompetens framför kollektiv.
Om (s) missat baksidan med statsfeminismens slakt av män och pappor och ännu inte lyckats bli medvetna om det efter två val nederlag och en manlig partiledarkandidat kan möjligtvis locka tillbaka den manliga väljarbasen om just denna baksida belyses på det sätt Genus Nytt gör.
Respekt till Pär som kan tänkas föreläsa oavsett parti, det är oberoende och kaxigt!
29 juli 2012 kl. 18:04
Have you ever thought about adding a little bit more than just your articles?
I mean, what you say is important and all. Nevertheless think of
if you added some great pictures or video clips to give your posts more, ”pop”!
Your content is excellent but with images and video clips, this blog could undeniably be one of the greatest in its field.
Great blog!