Självmord drabbar män värst i hela världen

Jag citerar vad Wikipedia skriver om självmord:

”Män är i hela världen mycket överrepresenterade bland självmördarna i alla åldersgrupper förutom på den kinesiska landsbygden. I Sverige var i början av 1900-talet förhållandet hela fem självmördade män för varje kvinna, men från 1970 sjönk kvoten till runt 2,5 män för varje kvinna. Det är ett ganska jämställt förhållande; den genomsnittliga kvoten för Europa är fyra män för varje kvinna.^”

Det är alltså ”ganska jämställt” när 2,5 män för varje kvinna begår självmord. Jag undrar om det hade ansetts ”ganska jämställt” om könen varit omvända.

Jag undrar varför män begår självmord i mycket högre utsträckning än kvinnor. Känner de större press på sig än kvinnor? Jag är övertygad om att ifall det varit kvinnor som begått de flesta självmorden hade vi fått höra att det berodde på att de är ”utsatta”, att de ”mår dåligt”, att de har en press att vara ”duktiga” och att de ”dubbelarbetar”. Kanske någon av våra många genusforskare borde sätta tänderna i varför män begår självmord mycket mer än kvinnor?

Här finner du en aktuell artikel i DN om att självmorden bland de nyrika i Kina ökar. En förklaring är att pressen på företagsledare är mycket stor. Förutom att ordet ”affärsmän” nämns en (1) gång är artikeln könlös. De som begår självmord kallas  ”mångmiljonärer”, ”entrepenörer” och ”bolagschefer”. Även ”företagsledaren” som uttalar sig i artikeln har gjorts könlös.

Det är uppenbart att det är mest män det rör sig om, kanske nästan enbart män. Ändå framställs inte problemet som ett mansproblem. Men jag är övertygad om att det hade framställts som ett stort kvinnoproblem om det varit nästan bara kvinnor som det rört sig om.

Tack för tipset, Jonas.

För övrigt 1: Pojkar är markant ointresserade av att delta i elevrådsarbete i högstadiet – se här. Tack för tipset, Matte Matik!

För övrigt 2: Här kan du se ett UR-program om könsroller i skolan. Så här presenteras problemet: ”Många tjejer har prestationsångest och pluggar stenhårt. Bland killarna, å sin sida, har nästan var fjärde elev lässvårigheter. Vad ska skolan göra åt saken?”. Av de tre personer som är inbjudna att diskutera problemet är två Gudrun Schyman och Ingemar Gens (jämställdhetskonsult). Vad har dessa två feminister där att göra när det är ett skolproblem som ska diskuteras? Tack för tipset, Jonas.

För övrigt 3: En reflektion kring antalet kön, med anledning av att Australien infört det tredje könet. Som någon skrev – varför över huvud taget ha kön? Istället för att införa ett tredje kön kan man väl avskaffa kön. Kön finns inte (feministerna blir riktigt nöjda). Eller också gå den motsatta vägen – ha oändligt antal kön. Låt människor registrera in ett kön ungefär som man kan registrera in ett varumärke. Någon registrerar könet ”varpo”, någon könet ”pifeskorte”, någon registrerar könet ”kvinnman”, och så vidare. Full frihet. Det blir ju det logiska slutet på resan ändå, känns det som. Och det vore egentligen samma sak som att avskaffa kön. På köpet blir det omöjligt att könsdiskriminera, åtminstone formellt i olika former av regelverk.