Nu kommer det som många av oss har väntat på.
Bakgrunden är att den svenska genushysterin har drivit fram en situation där de fysiska kraven på brandmän sänks för att det ska bli lättare för kvinnor att bli brandmän. Alla med ett IQ över 30 (snittet är 100) torde kunna räkna ut att det kan ta en ända med förskräckelse. Dock inte våra beslutsfattare, uppenbarligen.
Ännu har ingen dött, så illa är det inte. Men det är kanske nästa steg.
Nu protesterar brandmännen i Malmö våldsamt, och säger att de sänkta fysiska kraven riskerar att resultera i dödsfall. De kräver fysiskt starkare brandmän, annars kräver de att Arbetsmiljöverket stoppar rökdykning. Jag citerar ur DN:
‘Arbetsmiljön beskrivs som livshotande och skyddsombudet Håkan Ask säger till Kvällsposten att problemen beror på brist på muskelstyrka och kondition. Tidigare har brandmännen i Malmö och deras fack protesterat mot att de fysiska kraven för brandmän har sänkts för att det ska bli lättare att rekrytera kvinnor till yrket.’
Så här säger skyddsombudet bland Malmös brandmän, Håkan Ask, till Kvällsposten:
‘Vi kan inte sitta och se det gå till så här. Arbetsmiljön är livshotande.’
Enligt Håkan Ask beror problemen på för låga intagningskrav vid utbildningen och bristen på tester av muskelstyrka och kondition, skriver Kvällsposten.
I klartext, alltså: Feministiskt genusvansinne riskerar att börja skörda liv.
Egentligen är det konstigt att brandmännen inte börjat protestera förrän nu. Men de är väl rädda för feministerna, de också.
Tack för tipset, Joakim, Erik, barfota och Nils!
Uppdatering: Se även detta blogginlägg.
Genusnytt 
04 december 2010 kl. 15:35
Det finns ju klena karlar och starka kvinnor.
Det vet jag från min tid som judolärare.
Man får väl göra en individuell prövning till jobbet?
Eller har man förr även tagit in klena karlar?
04 december 2010 kl. 15:43
Men att sätta upp ett mål att 40 % av brandmännen skall vara kvinnor? Så jävla puckat!! Är det inte bättre att sätta som mål att 100 % av brandpersonalen skall klara dom fysiska kraven?
Det här landet blir bara mer och mer skruvat för varje dag. Jag emigrerar snart.
04 december 2010 kl. 15:54
@Sigvard Lingh
Sant!
Absolut, könet spelar ingen roll om man klarar kraven.
Nope!
Kolla även föregående bloggning om Brandmännen här:
04 december 2010 kl. 16:02
”Eller har man förr även tagit in klena karlar?”
Man har tagit in personer som klarar de fysiska kraven.
Det har varken klena kvinnor eller män gjort.
Och då det finns betydligt fler starka män, och att intresset bland män att bli brandmän är betydligt större, har resulterat i att det finns få kvinnor i yrket.
04 december 2010 kl. 16:02
Kan någon mer om de nämnda incidenter? Inget om styrka här, mer dissorientering. Var det klena män?
`Det är framför allt två incidenter som brandmännen är kritiska mot. Vid en brand i maj tappade två rökdykare bort sig i en större, rökfylld lokal på Ramels väg i Malmö.
En rökdykningsledare gick in efter dem utan slang – vilket är livsfarligt i sig – men hade en enorm tur och hittade de två kollegerna och kunde rädda dem.
I juli tappade två andra rökdykare bort sig. Detta under en brand på von Rosens väg i Malmö.”
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2240183/brandmannens-hot-vagra-att-rokdyka
04 december 2010 kl. 16:02
Sigvard: Nej man har tidigare bedömt hur stark och uthållig en brandman bör vara för att kunna få ut även tunga personer ur brinnande hus, kunna rädda en kollega eller fortsätta jobba när andra slutar.
Nu visar det sig att få kvinnor klarar de kraven som även en minoritet män klarar av. När man sedan vill ha in flera kvinnor i kåren har man sänkt kraven för dessa. Tydligen var det inte så viktigt med de högt ställda fyskraven när 50/50 slår hårdare.
Självklart skall kvinnor inte hindras från att bli brandmän, men det skall vara samma krav på en nivå man bedömer är relevant för uppgiften. Ja, det är inte så många kvinnor som fixar kraven, men vem vill gå in som rökdykare med en kollega som inte kan dra ut en själv om något händer? Jag förstår om brandmännen klagar.
Jag har själv börjat med bergsbestigning, en inte helt ofarlig sport. Det är klart man har ganska höga krav på vem man knyter ihop sig med. Denna person är yttersta säkerhet om något händer mig, som jag är den persons räddare. Här gäller det att kunna lita på sin rotekamrat, att denne behåller lugnet och vet vad som skall göras och faktiskt orkar få upp mig ur glaciärsprickan. Och att personen är 100% ärlig både mot mig och sig själv om sin förmåga. För den som inte har placerat sig i en miljö där ett litet misstag betyder döden, är det nog svårt att förstå vilka krav man ställer både på sig själv och andra i en sådan situation.
04 december 2010 kl. 16:12
Jag tror inte problemet ligger i att det förekommer fler kvinnor i yrket, snarare är det nog så att med lägre krav (pga genushysteri/feminism), så kommer det in fler klena män som annars inte hade klarat inträdesproven. Kvinnor överlag lär inte springa jublandes till brandmannautbildningarna bara för att det släpps på kraven.
04 december 2010 kl. 16:24
Det här med fysiskt styrka är förstås – som Anna F pekar på – en förenkling av problematiken.
Det gäller att kunna vara orienterad i tid och rum också. För att låna ett uttryck från psykiatrin. 😉
04 december 2010 kl. 16:33
Sigvard Lingh säger:
04 December 2010 kl 15:35
”Det finns ju klena karlar och starka kvinnor.
Det vet jag från min tid som judolärare.
Man får väl göra en individuell prövning till jobbet?
Eller har man förr även tagit in klena karlar?”
Dom karlarna åker ut vid testen till Brandmän. Rå fakta. Samma sak ska gälla kvinnor. Hur svårt ska det vara att fattta. Sluta lalla! Samma krav oavsett kön, Det är väl uppgiften att rädda människors liv som är uppgiften. Inte något jävla förverkligande av sig själv som kvinna med en gräddfil eller någon jävla utopi om ett feministiskt sverige eller matriakt som ser till att liv inte går att rädda?
RÄDDA LIV, DET ÄR VÄL DET SOM ÄR DET VIKTIGASTE MED SAMMA FYSISKA KRAV PÅ BRANDMÄNNEN OAVSETT KÖN.
Hur svårt ska det vara att fatta……
Tror absolut det finns kvinnor som klarar fysiska kraven, men de är INTE en majoritet, so what, fundamentalistiskt 50/50% är sjukt och någon jävla radikal feministisk idé som fortplantat sig i socialdemokraterna och nu även inom fega alliansen. Det finns biologiska skillnader även om ett fjärde rike,matriakat försöker växa fram via rascentrum för biologi i uppsala och eva ludgren. Det går inte att frångå människans natur.
Tror du amerikanska navy seal eller brandkåren vid n.y har särskilda krav för kvinnor som ska rädda liv och lösa sin uppgift?
Debatten ska handla om att det inte går att fortsätta låta radikal feminismen styra Sverige längre. Det handlar om att vanliga människor tillsammans med nästa generations politiker med rätt utbildning ska återta makten från feminismens klor så att diskussion och debatt kommer utgå från människan.
Slå hål på samhällsfrånvänd och feministisk fundamentalism som går emot allt vad biologi och naturlism heter. Så klart att folk blir förbannade, när feministerna leker gudar utan kontakt med verkligheten!
Är det majoritetens hat och demokratiska slakt av feminismen som behövs? Är det då först åter en balans mellan mannen och kvinnan kan återskapas och dialog bli möjlig och rättssäkerhet råda?Är det då först jämställdhet utifrån människan kan bli realitet. Hur fan kunde det bli så här??? Är det socialdemokraternas fel som släppte in sekten feminism? Är det dom som ska städa upp? Knappast med sådana som claes borgström vid makten och sitt otroligt rättsvidriga patos för objektivitet när han anser att en kvinna aldrig är ljuger i brottmålsanklagelser och talar alltid sanning. Not!
04 december 2010 kl. 16:41
@Sigvard lingh
Ingenting är väl enkelt men visst var det tur att det fanns folk på plats med den fysiska styrkan att kunna rädda sina nödställda kollegor så att de kan fortsätta att träna på sin orienteringsförmåga.
Att sänka kraven på fysisk styrka är kanske inte den bästa lösningen, snarare en farlig lösning.
04 december 2010 kl. 17:06
Jag tycker om att problematisera, ja, jag gör verkligen det.
Men även jag tycker att det finns gränser.
Att problematisera och relativisera sönder allting leder – som vi nu ser – till ett intellektuellt haveri.
Där tror jag att bl a Socialdemokraternas fall också står att finna.
Att göra en stor grej av genus och kraven på brandmannayrket är ett tydligt uttryck för detta haveri.
Det påminner också hemskt mycket om en del politikers åsikter i flyktingfrågan.
Man kan argumentera oerhört kraftfullt för att varje kommun skall ta emot flyktingar – men nästan ingen politiker vill att flyktingförläggningen skall ligga i närheten av det egna bostadsområdet.
Nu undrar jag hur de som vill sänka kraven för brandmännens styrka själva skulle känna om de fick höra att barnen och familjen där hemma är på väg att bli innebrända? Är genusperspektivet det viktigaste just då?
Är det så att för många decennier utan problem (bränder, hot, fruktan för barnen), sätter den intellektuella förmågan ur spel – att man har levt för länge med sin ideologiska förtrogenhet? Att man har slutat tänka?
04 december 2010 kl. 17:08
Feminister och hetrobögar, ofta födda på 70 talet och senare, kämpar framgångsrikt med att göra sig hörda i dagens
curlingsamhälle.
De har curlingföräldrar och har blivit curlingbarn. Ett Sverige som alltmera påminner om alla de som är med i SVT´s program om oansvariga, okunnga och inkompetenta ungdomar. Stora barn, under 35 år, som inte har någon framtid i arbetslivet.
Ingen vill anställa dem. Enda möjligheten är arbetsgivare inom stat och kommun känner att det är ”politiskt korrekt” att anställa dessa curlingtjejer till brandmän – poliser – läkare m fl. De kvoteras allt så in i respektive yrke utan hänsyn till kompetens och framför allt inte i konkurrens av några , långt mera kvalificerade, manlliga sökande.
Om en kvinna söker till brandman så bör hon kunna klättra upp för en stege tlll 4:e våningen av ett hus utan att använda
fotstegen. Endast med hjälp av med armarna. Dessutom iklädd rökdykardräkt, gasmask och 25 kg utrustning på ryggen.
Om någon har 40 års erfarenhet av att ha kvinnor anställda så vet den personen vilka som har lättast för att utföra s k självklarheter med att låsa upp och stänga dörrar och fönster. Vilka som ringer fastighetsskötaren om det är kallt i ett rum utan att först titta om ett fönster står öppet. Hur stor procent av den kvinnliga resp. manliga delen av personalen som alltid behöver hjälp med sina datorer. Utan att först se om sladden sitter i osv. Vilket av könen som är sjuka mest resp. har den högsta frånvaron.
Efter det att ett antal kvinnor och barn råkat illa ut p g a kvinnliga brandmän -sjuksköterskor – läkare – så lär vanliga, normala kvinnor, skapade enligt naturens lagar, att vara feministernas främsta fiender. Definitivt inte de som röstat på den lede ”fi”. Med den mest avskyvärda, Gudrun Schyman, i spetsen.
Det räcker så väl med att män, som normalt är långt mera lämpade, än kvinnor, för fysiskt krävande yrken, kan ha dåliga dagar och göra mindre bra ifrån sig.
Att kvotera in kvinnor i tron att de skall ha samma styrka som män och ha lika felprocent är en utopi.
Det finns ändå plats för 100 000 tals kvinnor i åtskilliga yrken. Utan att männen är med och konkurrerar.
Försök ta dessa jobb först och se till att arbetsuppgifterna fungerar ! På arbetsgivarnas villkor.
Lycka till i kampen mot curlingsamhället !
Marco Polo
PS ”Hetrobögar” är pojkar som socialisterna, (feminister, lesbiska företrädare) alltsedan 70 talet, försökt göra till någon form av unisex människor. Tvingat på pojkarna att leka med dockor och flickorna med bilar. (Flickorna bäddade ner leksaksbilarna i sängar och gav dem namn…)
04 december 2010 kl. 17:23
John: Nu är det troligen så, som de gjort med polisyrket, att det endast är kvinnor som får det lättare med styrkekrav och så vidare. Medans männen fortfarande har samma krav på sig.
04 december 2010 kl. 17:25
@KB
Tacka vet jag de som helt enkelt gör jobbet och inte sitter och problematiserar omkring hur många olika sätt det finns att rädda sin kompis på. Faktiskt samma här på GenusNytt… snack, snack, gnäll, gnäll men hur många är beredda på att gemensamt uppvakta våra politiker och kräva stopp på genushysterin?
04 december 2010 kl. 18:10
Ännu ett exempel på att det kan vara bra att vara fysiskt stark.
Här mirakelräddas mannen från spåret
04 december 2010 kl. 18:15
[…] Läs Pär Ströms inlägg här. […]
04 december 2010 kl. 18:18
Citat barfota:
Kanske inte alla, men förr eller senare säkerligen en hel del. Har du några konkreta förslag?
04 december 2010 kl. 19:10
@P.E. King
Jodå, jag har väl ett och annat förslag problemet är att jag vill inte diskutera det här, onödigt att ge bort information till feministerna.
Jag tror det bästa är om vi skickar våra idéer till Pär Ström så får han plocka ut godbitarna och koordinera med de andra verkliga jämställdhetsarbetare.
Organisationen av denna kamp och kommande aktiviteter måste nog ske inom en begränsad och sluten krets. Vad tror du?
04 december 2010 kl. 19:16
Det här med brandkåren i Malmö är en lång och infekterad fråga. Som jag minns det började det för sisådär tre år sedan när några brandmän förklarades övertaliga och sedan mer eller mindre direkt efteråt så anställdes några kvinnor. LAS-regler hamnade på sne och motiveringen till de’ var att det måste bli en jämnare könsfördelning. Men för att dom kvinnorna skulle platsa så var man tvungen att sänka kraven. Det är ungefär så jag minns hela den här röriga historien. Den går säkert att berätta mer i detalj om man gör lite research. Jag gissar att det här senaste att man nu flaggar för att stoppa rökdykningen kan vara en fortsättning i den här pyrande konflikten.
04 december 2010 kl. 19:25
”barfota” skrev:
För egen del har jag tröttnat på att bara passivt acceptera att överösas med feminist- och genuspropaganda från politiker, media och organisationer. När jag stöter på något som är uppenbart upp åt väggarna väljer jag nu ofta att kontakta artikelförfattaren, politikern, organisationen eller opinionsbildaren i fråga.
Vanligtvis kontaktar jag dem via e-mail men ibland även via kommentarer på deras blogg i de fall de har en sådan. Jag presenterar då min åsikt och relevant fakta samt ställer frågor som gör att de förväntas höra av sig med ett svar tillbaka. Frågorna bör vara ställda på ett sådant sätt att orimligheterna i deras uttalanden, agerande eller beslut blir svåra att motivera, varpå det förhoppningsvis går upp för dem att de är på fel väg. Om möjligt är det bra att vara konstruktiv och komma motiv till varför saker borde göras annorlunda och ge förslag på hur det skulle kunna gå till.
Det är dock MYCKET viktigt att hålla en artig, saklig och sansad ton samt att inte tappa fattningen. Annars blir resultatet rent kontraproduktivt. Inte bra att använda ord som talibanfeminism, ”batikhäxa” och manshatare med andra ord.
Resultatet varierar kraftigt. Generellt tycker jag det har varit svårast att etablera dialog med redaktörer och chefer på vissa av de större tidningarna, samt feministiska skribenter. Vissa skribenter har till och med givit rent spydiga och otrevliga svar, trots att man själv haft en saklig och artig ton. Andra har först inte svarat alls, men då brukar det hjälpa att efter någon dag skicka ett påminnelse-mail.
Andra journalister har det gått lättare med. Men enklast att få till en diskussion har det nog varit med organisationer, myndigheter och vissa politiker (eller departement som politikerna sitter på – politikerna har inte alltid tid att svara själva). Troligtvis är det enklast att få svar från dessa då de ofta fyller en samhällsfunktion och har ett ansvar gentemot medborgarna. Som tur är sammanfaller detta ofta med att de har makt att påverka och det yttersta målet är ju att få dem att i slutändan fatta mer vettiga beslut.
Så min rekommendation är helt enkelt att ni provar att ta kontakt med någon ni vill påverka. Ni har inget att förlora, mer än möjligtvis en liten stund av er fritid… 😉
04 december 2010 kl. 19:40
[…] GenusNytt Belyser den obelysta halvan av genusfrågan « Feminism i brandkåren kan nu skörda liv […]
04 december 2010 kl. 19:44
@Sanna D
Det gör jag och säkert många med mig också men det räcker inte långt om inte ens Pär Ström lyckas få in ett inlägg som detta https://genusnytt.wordpress.com/2010/11/26/unt-refuserade-denna-debattartikel/ hur enkelt tror du då det är för oss andra?
Nej det krävs båda delarna, bombardera med inlägg, kommentarer, mail, synpunkter och kritik samt en rent fysisk aktivitet. Det är vad jag tror.
04 december 2010 kl. 20:50
@ barfota:
Jag instämmer. 😉
04 december 2010 kl. 20:55
Sverige behöver fler människor som Sanna D
04 december 2010 kl. 21:37
Bra initiativ Sanna D
04 december 2010 kl. 21:52
@Barfota skriver:
”Nej det krävs båda delarna, bombardera med inlägg, kommentarer, mail, synpunkter och kritik samt en rent fysisk aktivitet. Det är vad jag tror”
Civil olydnad a´la Green Peace är vad som krävs för att väcka politiker, innan indroktineringen gått för långt.
04 december 2010 kl. 22:19
Pether säger:
04 December 2010 kl 17:23
John: Nu är det troligen så, som de gjort med polisyrket, att det endast är kvinnor som får det lättare med styrkekrav och så vidare. Medans männen fortfarande har samma krav på sig.
Hur tror du statusen och repspekten bland kriminella är för dagens poliser när fyskraven sänkts för kvinnor? Det märks ute på fältet och det har blivit problem. Det konstiga är bara att de inte protesterar som Brandmännen. Kan det ha att göra med att de är så nära feministiska socialdemokraterna? Samma fysiska krav oavsett kön gäller poliser som för brandmän. Träffade en gång en kvinna i ett manligt dominerande yrke som var där på samma villkor. Hon var stark som fan och klarade de fysiska krav likabra som männen. Tanken slog mig aldrig att behandla henne annorlunda,men hon hatade feminsim och blev skitförbannad. Det var en kvinna på 50 män och inte 50/50%. Det är en verklighet som feministerna och främst socialdemokraterna inte verkar begripa. Missriktad välvilja?
Jag tror stenhårt på jämställdhet inom ny liberalism som inte har prövats tidigare i Sverige. Alliansens fega beteende och strykande medhårs av feminismen är bara pinsamt. Så hoppet står till Genus Nytt med likasinnade allierade med Pirat Partiet Tanja Bergkvist, Ingrid Carlqvist, Pelle Billing, Michael Alonzo,Moderat Männen mfl att skapa opinion och driva sakfrågor.
Waow!
@ P.E. King säger:
04 December 2010 kl 18:18
Citat barfota:
Faktiskt samma här på GenusNytt… snack, snack, gnäll, gnäll men hur många är beredda på att gemensamt uppvakta våra politiker och kräva stopp på genushysterin?
Kanske inte alla, men förr eller senare säkerligen en hel del. Har du några konkreta förslag?
Är idel öra!
Här är några politker på förslag att bjuda in till dialog:
Maria Abrahamsson verkar vettig. Camilla Lindberg även fast hon slutat för Fp. Charlie Weimers KDU,Margit Björklund (FP). Moderat Männen. Pirat Partiet, Lars Knapasjö (S), Stefan A Larsson (S) , Helena Stenberg (S)
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1345&blogg=36629
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1465&blogg=34285
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1465&blogg=16145
http://www.s-bloggar.se/l/k4h32/maenniskofrid-elcykel-och-bortom-oljan
04 december 2010 kl. 22:33
@barfota:
Jag håller med. Jag blir iofs lite avskräckt av uttrycket ”bombardera med inlägg, kommentarer, mail…”. Det är viktigt att man håller hög nivå i kommunikationen. Hellre kvalitet än kvantitet skulle jag vilja hävda. Skriver man slarvigt ihopsatt kritik ger det ett oseriöst intryck och kan vara rent kontraproduktivt. Men jag hoppas och tror inte det var så du menade.
Sen inser jag också att det är ett tufft läge. Motståndarsidan får hundratals miljoner för att bedriva ”jämställdhetsprojekt” (läs feministprojekt), har egna institutioner på universiteten, har myndighetsorgan som DO till sitt förfogande, har etablerade intresseorganisationer inom mer eller mindre samtliga politiska partier, besitter poster på alla stora dagstidningar och TV-kanaler och agerar där grindvakter för vilka åsikter som får komma fram, har drivit igenom olika former av ”genuscertifiering” som genomsyrar hela samhället i allt från näringsliv till skolor, och så vidare. De personer som är sysselsatta inom de nämnda områdena kan i flera fall dessutom ägna hela sin arbetstid till att driva dessa frågor och får dessutom betalt för det (ofta via staten och därmed via skattemedel som betalats bland annat av oss här, vilket är extra surt).
Det är skrämmande när man tänker på det. Själv skulle jag mest vilja likna det vid hur kommunistdiktaturer beter sig när de låter sin ideologi genomsyra hela samhället. Jag antar att det är detta Per Ström syftar på när han pratar om det genusindustriella komplexet. Och den kritik han framför mot detta är helt korrekt.
Det är möjligt att jag målat upp en för mörk bild ovan som nästan kan få en att ge upp hoppet om en förändring. Men mitt högst personliga intryck när man talar med folk är att de är trötta på feminismen och vad den gjort med Sverige. De vill inte ha det här eviga könskriget. Läser man kommentarer till artiklar på tidningarnas hemsidor får man i huvudsak av samma bild. Min bedömning är således att det kokar under ytan och får dessa åsikter bara en plattform och etablerade kanaler så kan saker och ting förändras snabbt.
Därför menar jag att motreaktionen mot feminismen är i starkt behov av just en etablerad plattform och organisation för att forma sina åsikter samt kanaler för att framföra fram dessa. En sådan organisation borde rimligtvis också betyda att rörelsen uppfattades som mer seriös av allmänheten. Det skulle ge större slagkraft och åsikterna skulle få betydligt större tyngd. Jag vet inte om Per Ström har några idéer kring hur detta skulle kunna se ut, men om du har det Per skulle det vara kul att höra?
Till att börja med är ju frågan vad man ska sätta för namn på en sådan motreaktion mot feminismen? Det naturliga vore ju anti-feminism eller maskulinism, men jag är rädd att det har för negativ klang hos gemene man så det kan bli svårt att vinna tillräckliga sympatier. Som tjej har jag tex lite svårt att attraheras av namnet maskulinism, även om jag sympatiserar med åsikterna. Så namnfrågan är nog viktigare än man tror om man vill ha potential att vinna över samtliga (eller i alla fall de flesta) medborgare på sin sida.
Så, det var mina åsikter för stunden.
PS. Tack för uppskattningen Olle!
04 december 2010 kl. 23:39
Sanna D svåra med en sån rörelse är att komma överens om detaljer. Man kan tycka att detaljer är bagateller men det är faktiskt sånt som ger helheten.
Ex syn på sexköplagen
Syn på abort
Syn på vem som har mest rätt till barnet (idag är det mamman)
jämställd skola, hur
kvinnor som soldater
kvinnor som brandmän
män som dagisfröknar
etc
Det är alltså mycket lättare att vara kritisk till feminismen i Sverige än att komma med en annan rörelse. Vad som komplicerar bilden ytterligare är ju att Sverige sen den 24 nov är ett mångkulturellt land. Det är då svårt att driva en enda syn på jämställdhet om man ska ta hänsyn till kulturella avvikelser. Och just genus och könsroller är ju fundamentalt i en kultur, och skiljer sig mellan olika kulturer.
Feminismen är också sån idag att den inte går att stoppa just nu. Det är som en supertanker som ska vända. Eller som ett skenande lok. Frågan är om det inte är lättare att hoppas på att loket ska spåra ur av sig själv än att stoppa det.
04 december 2010 kl. 23:44
”För mycket snack och för lite verkstad”
……ibland oss antifeminister 😉
04 december 2010 kl. 23:57
@leifner:
Det är möjligt att du har rätt. Just nu tycker jag feminismen på egen hand samlar på sig mer bad-will för varje dag som går. Skapar man en tydligt anti-feministisk organisation är det möjligt att feministerna som vanligt ikläder sig offerrollen och vinner sympatier. Å andra sidan är det svårt att få gehör för anti-feministiska åsikter utan kanaler där åsikterna kan framföras.
Men det kanske är bättre att bekämpa feminismen med ”gerillateknik”. Dvs ingen tydlig offentlig organisation men många små individuella bidrag (som det iofs kan finnas en lös inofficiell organisation bakom) som ifrågasätter och kritiserar feminismen var än den dyker upp. Och sen får man hoppas att dessa åsikter slår rot och att feminismen till sist spårar ur av sig själv.
Klurigt…
05 december 2010 kl. 0:23
Sanna D, svårt att få stopp på detta nu då det handlar mycket om politik och röstfiske ytterst. Högerblocket tror att dom kan få makten 2014 om dom vinner fler väljare. En feministisk politik är då nyckeln eftersom fler män än kvinnor röstar höger normalt (och vice versa). Massmedia är helt med på detta och kanske till och med varit styrande. Kolla in åsikterna på SR, SVT och TV4. Liksom våra större dagstidningar. Det är en massiv kampanj för feminism hela tiden.
Ironiskt nog borde vänsterblocket då början med en kampanj för att locka manliga väljare, men inte så troligt va? Dvs ingen bryr sig speciellt om det manliga väljarna. Tror du detta var med i sossarnas valanalys? Knappast. Med det sagt så blir det ganska tydligt att S och V är på väg ner i botten eller hur? Spelar ingen roll hur mycket dom försöker förnya sig, dom kommer aldrig överge feminismen.
05 december 2010 kl. 2:55
@leifner:
Jag håller i huvudsak med om din analys av det politiska läget idag. Onekligen ser det ut som att männen är utknuffade från båda blocken.
Däremot är jag inte lika säker på att det inte går att göra något åt situationen. Mitt intryck är att folket i stort blivit betydligt mer negativt inställt till feminismen idag jämfört med bara för 5-10 år sedan. Att F! bara fick 0.4% av rösterna i valet 2010 säger väl en del.
Problemet är som du påpekade att etablissemanget i media och politiken inte fångar upp och synliggör dessa anti-feministiska strömningar i dagsläget. Men frågan är hur länge de kan fortsätta med det? Invandringsfrågan har behandlats lite på samma sätt av etablissemanget, men i år sprack den bubblan och SD kom in i riksdagen.
Eftersom inget politiskt parti har pinkat in det anti-feministiska reviret ännu, så det är i alla fall uppenbart att det finns en mycket stor samling röster att vinna för det parti som blir först med att snappa upp frågan.
För ett av de mindre Allianspartierna tror jag utan problem det skulle kunna innebära en dubblering eller mer av antalet röster (beroende på hur väl de hanterar frågan). Problemet är att det i slutändan måste göras till gemensam Allianspolitik och det kan finnas en rädsla för att stöta bort kvinnliga väljare. Men Alliansen är idag nästan lika stora hos kvinnor som hos män, så behovet av att driva frågor som också lockar män borde nu öka. Och fortsätter oppositionen driva radikal feministpolitik så tror jag Alliansen kan vinna många manliga röster om de står som en motpol. Notera också att det finns många kvinnor som är kritiska till feminismen som den ser ut idag. Så om det här bara säljs in på rätt sätt och sker gradvis (lämpligtvis börjar man med de mest okontroversiella frågorna först) skulle det kunna vara möjligt.
Frågan är bara vilket Alliansparti som skulle kunna tänkas driva frågan? En sak är i alla fall klar, de mindre Allianspartierna är i starkt behov av profilfrågor för att inte helt ätas upp av Moderaterna.
Ett annat alternativ är att initiativ som Liberaldemokraterna (se http://www.liberaldemokraterna.com) växer sig tillräckligt starka så de har möjlighet att påverka i frågan. Jag hoppas verkligen det för det saknas ett äkta liberalt parti i Sverige. Men det återstår att se om de lyckas.
05 december 2010 kl. 9:20
@P.E. King
Det finns ett personligt meddelande till dig på Genusklubben.
05 december 2010 kl. 10:33
@Sanna D
Nej jag menade att vi måste vara på hugget och aktiva både när det gäller kritik och beröm. Nu finns det inte så många positiva artiklar för män att berömma men när det kommer en sådan som denna av Elisabet Höglund http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article8201485.ab så tycker jag man gott och väl kan unna sig att maila henne och tacka.
Namnet är mycket viktigt åtminstone för min egen del. Jag kan inte helhjärtat ställa mig bakom ett samlingsnamn som innehåller feminin eller maskulin, håller fullständigt med dig där. Som man vill jag inte bli sammankopplad med någon form av feminin och som kvinna vill de säkert heller inte bli sammankopplade med maskulin heller.
Jag vet att du förespråkar ett nytt parti men jag tror inte det är rätt väg att gå, det finns redan alltför många olika partier och att bli av med vansinnesfeminismen måste nog vara det övergripande målet. Bättre om vi kan påverka så att redan etablerade partier helt vänder detta vansinne ryggen. Feminismen drabbar alla, kvinnor som män och borde inte få förekomma om det nu är äkta jämställdhet, en bättre och rättvisare värld man efterlyser. En helt politiskt fristående plattform utan könsmärkning vars enda syfte är att lobba och påverka är någonting jag skulle känna mig bekväm i och kunna ställa mig bakom.
05 december 2010 kl. 10:48
@leifer
Att vara ”kritisk till feminismen” är väl just vad en sådan ny rörelse skall vara och kan därför bli framgångsrik oavsett vilket kön man tillhör eller vilken bakgrund man har. Män från andra kulturer vill väl heller inte bli utestängda från utbildningar, kurser, möjligheter till jobb o.s.v.
05 december 2010 kl. 10:59
@Lasse
Att protestera är väl inte civil olydnad och jag vet inte ens hur man skulle kunna vara olydig, vad man borde ha gjort var att inte rösta på idioterna men nu är det för sent så nu kan vi sitta här, vara olydiga och slå oss själv på knäskålarna. Vilka förslag har du på ”civil olydnad” som skulle kunna tillämpas?
05 december 2010 kl. 11:00
Sanna D, ja visst kan dom mindre allians-partierna bli mindre feministiska men vad man set hittills så har det motsatta inträffat,ex för KD.
Vad gäller SD så är det ju också så att dom fick 6% och mycket möjligt så var flera procentenheter av de väljarna tidigare Socialdemokrater alt potentiella socialdemokratiska väljare. Detta var väl inte heller med i kriskommissionens rapport. Vad en fråga om kärnkraft med i den rapporten?
Det politiska läget blir intressant inför 2014. Alliansen riskerar att splittras om småpartierna står upp för en egen politik och vägrar vara marionetter till moderaterna. Och står dom inte för en egen politik så kan ju väljarna likväl rösta på moderaterna. Moderaterna är ju dom som tydligast drivit feministisk politik. Det där med att Fi fick få röster är förvisso sant men frågan är om inte vänsterfemmorna i alla högsta grad bidragit till problemformuleringarna som även moderat feminism står för idag. Man måste förstå att det finns olika varianter av feminism och olika syn på problemet, ett exempel på det är att feminister i Tyskland är för prostitution och därmed emot en sexköplag enl svensk modell. Detta är rätt otroligt när man tänker lite mer på det! Vidare så är det ju faktiskt så att bland kvinnor så har svenska sexköplagen stort stöd, så det är inte bara bland mer radikala feminismen! Då kan man undra vilket parti idag i Sverige som skulle vilja driva frågan att riva upp sexköplagen? Just det, ingen!
05 december 2010 kl. 11:07
barfota, att bara vara kritisk är enklare, att formulera en rörelse som fler ska vara med i är svårare. Jag har t.ex. märkt här att detta forum, denna lilla rörelse så att säga, INTE vill kritisera andra kulturer! Idén är att alla män oavsett kulturell bakgrund ska vara med. Detta alltså i ett första steg, för nu är ju anti-feminism-rörelsen mycket svag och alla supportrar behövs tycks man resonera. Men när det sen kommer till en mer saklig inriktning så är det givet att synen kommer vara olika beroende på vilka kulturella värderingar och kulturella bakgrunder man har! Utomeuropeiska invandrare har ofta en ganska radikalt annorlunda syn på dessa frågor än vanliga svenska män. Vi har också numera mångkultur i Sverige enl grundlag, så då blir ju frågan hur man ska kunna enas om en jämställdhetssyn?
Pär Ström ex vill ha i princip ta bort könsroller (som jag tolkat det) och kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett område. Detta skulle inte minst vara enormt radikalt för de flesta utomeuropeiska invandrare, men även många svenska män skulle tveka inför en sån mansrörelse. Dessutom vet ju ingen om det ens är möjligt att bygga ett sånt samhälle med den varianten av jämställdhet. Och om den är socialt, ekonomiskt och miljömässigt långsiktigt hållbart. Även då med avseende på nativitet (antal födda barn per kvinna).
05 december 2010 kl. 11:58
@Barfota
Finns exempel när man hängt upp banderoller på ställen som väcker stor uppmärksamhet.
Leverera flygblad i ett stort antal under festivaler.
Osanktionerade och sanktionerade demostrationer utanför riksdagshuset etc.
…….finns mycket mer 🙂
Försöker tänka lite ”outside the box” tror det behövs en kombination av åtgärder för att väcka debatt. En sak är säker vi behöver något mer än själva bloggandet.
05 december 2010 kl. 12:04
@leifer
En ev. rörelse borde ju vara lika intressant för alla som eftersträvar bättre jämställdhet. Får vi inte med män från andra kulturer så får de väl stå utanför helt enkelt. Att kritisera ”andra kulturer” är lika infekterat som att kritisera särbehandlingarna av religiösa, homosexuella eller feminism och det är synd att man inte kan, vill eller vågar s.a.s. se hela bilden. Jag kan däremot förstå och försvarar Pär Ström när han inte vill befatta sig med vissa frågor, han som alla oss andra måste kunna försörja sig och driva sitt företag i lugn och ro utan förföljelse, sabotage och hot.
Jag förstår fullständigt vad du menar så jag föreslår att du skriver ett personligt meddelande till mig i Genusklubben (utanför GenusNytt) där vi kan diskutera helt andra frågor och hur en ev. rörelse skulle kunna se ut och fungera. Tar vi upp för många brännbara frågor på GenusNytt så kommer den att bli nedklottrad och självdö på nolltid.
@Lasse
Skriv till mig på Genusklubben du oxo!
05 december 2010 kl. 14:04
@barfota
Jag menar inte givet att ”kritisera” andra kulturer. Men det är klart, om man har en övertygelse och en viss syn på jämställdhet, så blir ju alla som avviker nåt som man inte vill ha. Men som jag sa, om vi har ett mångkulturellt land, så blir frågan väldigt viktig! Dvs om nu folk har ”rätt till sin kultur”, vad innebär det i praktiken. Ex hur man förhåller sig till hederskultur. Jag förstår inte att denna fråga ska vara så infekterad och att man inte får debattera det. Jag tycker det är få saker som är så intressanta som olika kulturer och olika syn på jämställdhet.
Vad gäller kritik mot andra kulturer så är det märkliga också att i Sverige, som vanlig svensk man, så har jag snarare upplevt en ständig kritik på mitt/vårt sätt att vara. Feministerna kritiserar oss. Men även våra nya kulturer. Vi är omanliga, mesiga etc etc. Bara kritik, aldrig får man höra nåt positivt.
05 december 2010 kl. 14:08
@leifner:
Frågan är hur inställningen är hos Svenska folket som helhet? Mäns röster är ju faktiskt lika mycket värda som kvinnors. Så hur många procent är egentligen för respektive emot? Finns det någon undersökning som är gjord?
Och sedan handlar allt om hur frågan säljs in. Det gäller att hitta en positiv spinn kring sin fråga och problemformuleringen är viktig. Ett tydligt exempel på detta är abort-debatten i USA, där båda lägren lyckats hitta en positiv spinn. Det ena lägret förespråkar ”Pro-choice”, medan det andra förespråkar ”Pro-life”. 😉
Med tanke på att problemformuleringen hittills helt har fått sättas av feministerna är det inte konstigt att opinionen ser ut som den gör. Vi ska ha i åtanke att det har bedrivits en massiv lobbying-kampanj för sexköpslagen från politiskt korrekt media och vissa politiker i frågan. Bland annat har de använt fula knep som att koppla ihop sexköp med trafficking, vilket är två helt skiljda saker. Jag tror de flesta är överens om att trafficking är fel och bör vara brottsligt, så då används det i debatten för svärta ner även sexköp som görs av egen fri vilja av båda parter. Guilt by association. Men det är lika logiskt som att förbjuda köp av hårklippning hos frisörer eftersom en del av dem fuskar med skatten.
Så ges det bara utrymme att sakligt diskutera sexköpslagen så tror jag det finns möjlighet att vända opinionen. Det är ärligt talat ganska enkelt att skjuta ner lagen med argument om man bara får för en öppen debatt (såvida inte argumentationen inte faller tillbaka på ren moralism).
Vi ska också komma ihåg att Sveriges (och Norges) förbud mot sexköp är väldigt unik. I övriga västvärlden där det inte finns statsfeminism och en moralistisk PK-lobby ser det helt annorlunda ut och dessa länder delar inte svenska statsfeministers åsikter. Så lyfter man blicken utanför ankdammen Sverige ser man att det faktiskt är vi som är konstiga och annorlunda, inte tvärtom. Med andra ord vore det inte konstigt om Sverige återgick till vad som är ”normaltillståndet” i större delen av västvärlden. Följande blogg-inlägg sätter saker och ting i perspektiv:
http://blogg.tianmi.info/2010/10/30/landet-annorlunda/
Sen tror jag problemet också är att vi just nu har en katastrofal justitieminister som på löpande band spottar ut sig nya rättsosäkra och sexualmoralistiska lagar. Skulle vi få ett byte på den posten kan nog mycket ändras. Jag trodde faktiskt det skulle ske nu efter valet med tanke på den starka kritik som riktats mot Ask. Men att inget byte skedde gör mig lite orolig för den framtida utvecklingen. Frågan är om det är jurist/feminist-nätverket Hilda som håller i trådarna och beställer fram lagarna bakom kulisserna?
05 december 2010 kl. 14:12
Sanna D
Heter leifer, inte leifner. En gång ingen gång, två gånger så undrar man.
05 december 2010 kl. 14:21
Sanna D, sexköplagen var mer ett exempel på hur det fungerar. I Sverige så är det extrema åsikter som blir dominerande, och ingen får avvika (snacka om monokultur förresten). Du kan se samma sak vad gäller t.ex. alkohol och bilkörning eller fartkameror. Med det menar jag att man driver på en inriktning, bl.a. från media och myndigheter som blir ett självspelande piano. Många av dessa påverkas knappt om oavsett om det är vänsterblock eller högerblock som regerar. Fartkamerorna är kvar, liksom syn på alkohol i trafik, liksom nollvisionen trots att det nu varit högerblock sen 2006. Dvs synen på feminism och det feministiska lokomotivet tuffar vidare. Det kom en utvärdering förresten om sexköplagen nyligen, den kom fram till att sexköplagen överlag varit en framgång och bör vara kvar. Snacka om vinklad rapport! De flesta andra seriösa bedömare menar att sexköplagen varit dålig och bör rivas upp, till och med nån feminstiska forskare från Tyskland menade detta, men hon varit ju nästan slaktad i media. En man kan än mindre ifrågasätta sånt här, han betraktas då som ett manssvin och kan räkna med att politiker-karriären blir spolierad. Men även kvinnliga politiker som folkpartisten Camilla Lindberg får räkna med att karriären som riks-politiker inte fungerar när man ifrågasätter det politiskt korrekta! (kolla gärna in hennes hemsida).
Med all respekt tror jag du har lite för optimistisk syn på hur män kan påverka just nu.
Mvh
05 december 2010 kl. 14:22
@leifer: Sorry. Jag skrev fel av misstag första gången men uppmärksammades inte på felet, så namnet ”satte sig” hos mig vilket gjorde att jag skrev fel igen nästa gång av bara farten.
05 december 2010 kl. 14:28
@leifer
Se det som uppochnedvända världen så kommer du sanningen närmare.
05 december 2010 kl. 14:43
@leifer:
Så är det tyvärr. Har en regel gällt i ett visst antal år i Sverige så blir den upphöjd till ”konsensuspolitik” och ifrågasätts inte längre av media eller något politiskt parti. Debatten anses vara avslutad och det har då etablerat sig en ”sanning” som inte längre får motsägas.
Det är svårt att vända en sådan trend. Men inte omöjligt. Se tex på inställningen till högskattepolitiken, synen på bidrag, sjukskrivningar med mera. För ett antal år sedan fanns det bara en etablerad sanning. Men nu börjar trenden vända och till och med sossarna har tvingats ompröva sin politik och accepterar numera jobbskatteavdraget med mera. Vem kunde tro det för 5-10 år sedan?
Kan så vara. Men vad är alternativet till att åtminstone försöka? Att bara ge upp och vänta 50+ år i förhoppningen att saker och ting ska ändra sig av sig själv?
PS. På tal om utredningen om sexköpslagen så måste jag återigen länka till ett lysande blogginlägg av Niklas Dougherty som smular sönder rapporten totalt:
http://blogg.tianmi.info/2010/07/03/politiskt-bestallningsverk/
05 december 2010 kl. 17:26
Sanna D, jag såg nyligen ex partiledaren Ingvar Carlsson på SVT i nån kvällsprogram. Han pratade om sin barndom och om starka kvinnor som kämpat för kvinnor ”rättigheter”. Det bekräftade det jag misstänkt, 40-talister har en annan syn på hur samhället är och det är ofta i backspegeln dom tittar. Dom har nollkoll hur det är idag för svenska låg- och medelklassmän. Jag har också tidigare tryckt på detta problem med att elitens män så att säga, inte har samsyn med övriga män. Detta formulerade förvisso Göran Hägglund allmänt i debatten om verklighetens folk. Dvs det har blivit en avgrund mellan folket och eliten. Eliten har extrema åsikter och driver en ofta extrem politik, svenska folket håller egentligen inte alls med, för svenska folket tror på idén om lagom. Dvs en kompromiss och avvägning är bäst. Men istället driver Sverige en, ur ett internationellt perspektiv, extrem politik på massor av områden. Feminismen är bara en av flera exempel. Att eliten och media kommer undan med det beror nog på att svenska folket är skolade att lyda makten och överhögheten. Inte minst pga av år med socialdemokratiskt vänsterstyre, där staten ska ta hand om folket. Man kan då inte ifrågasätta sin välgörare. Detta blev tydligt när SD började få röster, båda sittande makt och media ställde upp för att mobba ut SD. Kultureliten och etablissemanget håller ihop och Jimmie Åkesson anses vara en extremt fult typ, så ful att han inte är välkommen på nobel festen. Det är däremot ”extremvänsterns” Lars Ohly.
05 december 2010 kl. 17:43
Ska väl tillägga att alla 40-talister inte är likadana, liksom att att det finns unga män som är radikala feminister. Men upplevelser från olika tider påverkar, liksom framgång (makt, pengar, status).
Ålder är väl annars nåt man inte ska fixera för mycket vid, det finns gamla unga människor och unga gamla människor, med ett vaket intellektuell och en vilja och förmåga att tänka i nya banor.
05 december 2010 kl. 17:54
Jag vågar påstå att jag är väl initierad i denna fråga. Jag är man, kan branchen, har skägg, lyfter tunga tyngder, kan slå en rak höger och springer ifrån de flesta. Som vanligt vanligt när det kommer till denna debatt så är det en liten skara högljudda brandmän (och Per Ström i detta fall) som uttalar sig som om de satt inne med någon form av ”sanning”. Hela frågan handlar om brandmannens hotade identitet. Inget annat. Arbetsmiljöverket har lagstadgat en miniminivå för vad en brandman skall klara. Denna nivå klarar även kvinnor som går på Friskis ett par gånger i veckan. Situationen i Malmö har ingenting med styrka att göra. Det handlar om förmåga att tänka kring risker, taktik och teknik. Synd att dessa förmågor inte lyfts fram som centrala i när det kommer till brandmannens kompetens. En tips till er som känner er osäkra hur ni skall ställa er i denna fråga: Fråga närmsta brandman hur många liv denne har räddat genom rökdykning…. Det är er ren identitetsfråga, tro mig. Tro mig också när jag säger att jag inte är någon genusflummare eller batiktant. Alla som har lite intellektuell kapacitet och är insatt i sakfrågan förstår hur det ligger till. Några brandmän och många i allmänheten sitter med romantiska, men gravt skeva, föreställningar om vad det innebär att vara en bra brandman.
05 december 2010 kl. 18:12
@Sven
Som kund skulle bli jävligt glad att bli räddad av någon som orkar om det skulle behövas. Skall vi skrota försvaret och allting annat också, vad jag vet har Sverige inte varit i krig på många år.
Men visst har du en poäng i att det i månt och mycket handlar om ”brandmannens hotade identitet”.
Btr. ”Arbetsmiljöverket” så är det väl samma verk som tycker moderna brevbärare inte orkar lägga brev i brevlådorna eller att sopåkare inte orkar hantera sopor, snart går de säkert in och reglerar bloggande också.
05 december 2010 kl. 18:39
Som ”kund” vill jag att mina skattepengar skall användas funktionellt/effektivt. Sannolikheteten att jag skall bäras ut (levande) ur ett brinnande hus av en brandman är otroligt låg. Sannolikheten att en brandman håller min nacke och pratar lugnande med mig (not macho…) efter att jag krockat med bilen är betydligt högre.
Rökdykning som släckmetod är också rätt ”kass”, men upprätthåller brandmansidealet.
Ang.försvarsmakten så finns det väl en anledning att vi inte lägger alla resurser på att förbereda oss för Ryssen längre….
05 december 2010 kl. 18:49
@Sven
Ja men om du skulle behöva bäras ut (levande) är ”Sannolikheteten” stor att en man skulle klara uppgiften bättre.
På tal om sannolikheter, hur sannolikt är det att feminismen skrotas?
05 december 2010 kl. 18:57
@Barfota. ….om jag drabbats av denguefeber vore det ju naturligtvis superbra om hela sjukvården var dimensionerad utifrån förmågan att hantera denguefeber, men ur ett samhällsperspektiv så är det inte rimligt, inte rimligt alls….
05 december 2010 kl. 19:03
@Sven, det må vara att det finns en kultur inom brandsförsvaret som är delvis fördummande, föråldrad etc. Men varför ser du inte då samma problem inom kvinnoyrken som är enormt kvinnodominerande?
Ditt resonemang låter då som både feministiskt men också mansfientligt.
Tanken är då att inom alla yrken män dominerar, så glider dom runt på en räkmacka och gör inte skäl för sin lön. Inte nog med det, en kvinna hade gjort ett bättre jobb, dessutom för lägre lön.
Jag tycker ditt resonemang är ett bevis för att även många män i Sverige är enormt indoktrinerade i feminismen.
05 december 2010 kl. 19:35
@Sven
05 december 2010 kl. 19:35
Hej Leifer!
Det är synd att du inte vill (kan?) diskutera sakfrågan. Artikeln handlade om räddingstjänstkontexten och att flumma ut i generella (i mitt tycke paranoida) tankebanor känns föga konstruktivt. Det är klart att det finns en massa problem i kvinnodominerade yrken. Män kan definitivt bli diskriminerade osv, men mitt syfte var inte att föra en övergripande debatt med folk som är allmänt ängsliga i sin mansroll och ser tecken på någon form av ”konspiration” i alla möjliga och omöjliga sammahang.
Kan ”feminismen”, vad det nu är, hjälpa till att uppdatera den obsoleta och ofunktionella räddningstjänstkulturen är väl det bra?
Nej, jag är inte ”indoktrinerad”. Jag skulle inte säga att jag är speciellt insatt överhuvudtaget, varken i ”feminismen” eller Per Ströms lanti-rörelse, men det är säkert du.
05 december 2010 kl. 19:37
@Barfota… Menar du på allvar att använda klippet ovan som ett debattverktyg? Vad vill du ha sagt med det? Att vi skall dimensionera en räddningstjänst på felaktiga antaganden? Lite mer stringens i resonemanget kan man ju kräva….
05 december 2010 kl. 19:49
@Sven
Ja, du kan ju liksom brandmännen ”kräva” vad du vill men du får inte mer än så här från mig! Humor brukar de flesta tycka om men rent bullshitt som det här….
finner nog bara feminister och genustokar underhållande.
Hoppas du inte blir alltför ängslig i din ”mansroll och ser tecken på någon form av ”konspiration”” när jag och flera andra inte håller med dig, men lugn du behöver inte bli ”paranoid”, jag tänker inte spreja ned ditt hus med kvinnofientliga slagord.
05 december 2010 kl. 19:58
Klart att klippet är roligt! Men inte lika underhållande som att läsa de upphetsade diskussionerna på detta forum. 😉 Jag ser inte världen som svart eller vit. Lite feminism kan säkert vara bra, men också kritik av rådande feminism är på sin plats. Kan vi inte diskutera räddningstjänst? Kanske får jag göra det på något annat forum…
05 december 2010 kl. 20:09
Kan inte anti-feministerna möta mina sakargument när det kommer till räddningstjänstfrågan? ;-(
05 december 2010 kl. 20:23
Läste just Marco Polos inlägg. Underbart! Jag undrar om jag stämmer in på hans benämning heterobög? (lagom intellektuell nivå på det inlägget….) Jag tror jag skulle vilja utmana honom i någon macho-sport….
05 december 2010 kl. 21:05
@Sven
Sorry, såg inte dig som speciellt seriös i ditt utlåtande om brandmännen (ditt enormt kategoriska inlägg om att det BARA handlar om ”hotad identitet”). Om du nu menar att du är seriös så ligger bollen på dig att göra om ditt första inlägg. Sen kan vi debattera!
Sen fungerar det dåligt att prata om paranoid etc om sin motdebattör, det stärker liksom inte din argumentation om vi säger så. Jag bedömer bara din retorik och den var som jag sa (jag var ändå snäll i överkant)!
05 december 2010 kl. 21:12
@Sven
Vi kan t.ex. tala om ”machokultur” inom brandkåren som handlar om att rädda andras liv genom att riskera sitt eget. Detta är alltså nåt du ser som enbart dåligt om jag fattat det rätt.
Är det då enbart bra att få in kvinnor som är lite fega och aldrig vill riskera sitt eget liv för att rädda nån annans? (detta i kontext feminisering och anti-macho)
05 december 2010 kl. 21:33
@Leifer… Jag citerar ditt första inlägg på min kommentar om att det handlar om identitet, inte om råstyrka.
”Men varför ser du inte då samma problem inom kvinnoyrken som är enormt kvinnodominerande?
Ditt resonemang låter då som både feministiskt men också mansfientligt.”
Öhhh… Jag har ALDRIG sagt att jag INTE ser samma problem inom kvinnoyrken…Mitt första inlägg har ingenting med ”mansfientlighet” att göra. Det handlar om brandmannarollen.
”Tanken är då att inom alla yrken män dominerar, så glider dom runt på en räkmacka och gör inte skäl för sin lön. Inte nog med det, en kvinna hade gjort ett bättre jobb, dessutom för lägre lön.”
Jag har återigen väldigt vårt att se den direkta kopplingen till mitt inlägg.
”Jag tycker ditt resonemang är ett bevis för att även många män i Sverige är enormt indoktrinerade i feminismen.”
Inte helt orimligt att utifrån min horisont tolka in viss grad av paranoia i detta…
Läs igenom mitt första inlägg igen och förklara tydligare hur du kopplar ihop det du skrivit med vad jag ganska tydligt för fram.
Jag tror inte det är jag som har problem med den retoriska precisionen.
Efter att ha läst igenom alla inläggen tycker jag att det är väldigt många som reagerar reaktivt, känslomässigt och använder sig av i mina ögon felaktiga sakargument när det räller frågan om styrkans betydelse i frågan om räddningstjänstens arbete. Räddningstjänsten har problem, och de problemen bygger mycket på en felaktig självbild som odlas av sådana som Per Ström och hans lärljungar.
Lika kritisk som jag är mot de likriktade uppfattningarna på detta forum, lika kritisk är jag till många av genusteorins uttyck. Om det nu skulle ha någon betydelse…
05 december 2010 kl. 21:48
@Leifer
”Vi kan t.ex. tala om ”machokultur” inom brandkåren som handlar om att rädda andras liv genom att riskera sitt eget. Detta är alltså nåt du ser som enbart dåligt om jag fattat det rätt.”
Du har sett för mycket Hollywoodfilmer… Det finns mig veterligen ingen räddningstjänst i Sverige som arbetar utifrån principen att ”rädda andras liv genom att riskera sitt eget”. Det är funkar inte så. Det handlar om att genom kunskap och färdigheter utföra ett jobb och utsätta sig för så små risker som möjligt. Machokulturen står ibland ivägen för det funktionella.
Fortfarande, vill vi rädda så många liv som möjligt så bör vi prioritera andra egenskaper än råstyrka. T ex. problemlösningsförmåga i form av taktisk kunnande. Att ”gå vilse” som de gjort i Malmö vid två tillfällen har inte mycket att med styrka att göra, ändå fokuserar man på detta. Jag säger inte att fysik och rökdykning är helt oviktigt men man kan inte utgå från dessa kriterier när man dimensionerar räddningstjänsten. Återigen, det är inte rimligt att sjukvården dimensioneras utifrån förmågan att ta hand om patienter med denguefeber…
05 december 2010 kl. 22:01
@Sven
Jag skall tala för min egen del. Med mig kan du inte diskutera ”räddningstjänst” med eftersom det är helt ointressant vilket yrke eller tjänst det än handlar om. Vad som jag reagerar emot är att man ändrar krav, tjänster och förutsättningar enbart i syftet att kunna bereda plats för kvinnorna. Skulle det vara så att män också kommer in med de lägre kraven så är det litet rättvisare, skulle det däremot vara så att det ställs olika krav på olika kön för samma jobb så är det käpprätt åt helvetet och mansdiskriminering.
05 december 2010 kl. 22:04
@Sven
Jag föreslår att du framför dina klagomål till http://www.smittskyddsinstitutet.se/statistik/denguefeber/?t=com&p=10572
05 december 2010 kl. 22:17
@Barfota. Har du egentligen läst vad jag skrev? eller var länken till Smittskyddsinstitutet menat som skoj? Jag försökte bara göra jämförelsen att ingen skulle acceptera att sjukvården dimensionerades utifrån denguefeber. Och så är den ju inte heller dimensionerad. Jag har således inget att klaga på. Om jag hade haft det så förstår jag inte varför jag skulle vända mig till Smittskyddsinstitutet?
05 december 2010 kl. 23:13
@Sven
Jodå jag har läst men jag tycker i och med man har konstaterat 40 – 60 fall per år så har man ”dimensionerades utifrån denguefeber”, trots att vi inte har den sortens mygg i Sverige. Man har nollvision på det mesta och det bör vi kanske eftersträva inom räddningstjänsten också, därför skall man inte avskaffa befintliga fungerande resurser hur sällan de än kommer till användning. På tal om att offra livet för någon annan så händer det väl litet varstans i världen och har ingenting med ”Hollywoodfilmer” att göra.
Men OK, jag backar nu, jag är ingen ordvändare eller driven debattör, bara en helt vanlig man som inte gillar feminismen oavsett i vilken form den kommer. Lite feminism är för mig likställt med lite rasism och jag gillar det inte!
06 december 2010 kl. 7:18
”…därför skall man inte avskaffa befintliga fungerande resurser hur sällan de än kommer till användning.”
Jag hoppas verkligen att du inte är politiker och ansvarar för mina skattepengar….
Jag skulle inte kalla mig feminist, men jag tycker man måste eftersträva en viss balans i en diskussion som lätt blir felaktig i sak. Barfota m fl. ter sig väl så radikala som Schyman & Co. Man försvinner bakom någon frustration över allehanda orättvisor och lyssnar inte på sakargument. Återigen, världen är inte svart eller vit.
I detta fall har Per Ström i mina ögon fel i sak. Man skulle kunna vända på det. Hade man luckrat upp rådande ”machokultur” i räddningstjänsten hade man med befintliga ekonominska resurser kunnat rädda fler liv. ”Machokultur” behöver kanske inte vara dåligt per se, men i detta sammanhang står den i vägen för rationalitet och funtionalitet. Vill man spetsa till det så skulle man kunna säga: ”Mer feminism i räddningstjänsten skulle kunna rädda fler liv”…
Eller… ”Machokulturen i brandkåren kostar liv”…
06 december 2010 kl. 10:10
Det blir en massa sidospår av grundproblemet. Vad är grundproblemet då? Jo Malmös brandmän har synpunkter på hur deras rekrytering av nya brandmän går till. Så här såg intagningskraven ut vid senaste anställningen. 1. Genomföra ett fingerat hembesök där man pratade kring brandsäkereheten i hemmet. Meriterande var utomeuropeiskt språk.(bedömningspanelen hade enbart svensk/engelsk språkkunskap). 2. Klättra upp i en maskinstege 18m, såga av en spånskiva, skruva fast en brandvarnare och därefter peka ut tre föremål på marken. 3.genomföra gångbandstestet enligt AFS 2007:7.
Utifrån detta kan man sen prata sannolikhet kring vad dessa blivande brandmän ska utföra. Rökdykning är inte vanligt säger någon, vad är vanligt och vem bestämmer gränsen för ”vanligheten”?
I Malmö har man i snitt en ”Brand i byggnad” om dagen eller för att tydliggöra siffran ca 400 st/år. Man har mer än dubbelt så många trafikolyckor ca 1000 st. Allt som allt genomför man drygt 4200 insatser/år.
Vid varje insats görs en riskbedömning kring val av metod. Rökdykning är det oslagbart bästa sättet att genomföra en släckning vid Brand i byggnad. (Motser gärna synpunkter på bättre allternativ)
Nu närmar vi oss problemet. I AFS 2007:7 står att minsta antalet rökdykarövningar/år är 4st. Det står dessutom att man ska kunna evakuera sin rökdykarkamrat. Nej alla klarar inte det, men ska man klara en lång yrkesverksam tid som brandman så kanske den lägsta nivån när man står på syn fysiskt högsta förmåga kunna klara det? I vart fall bör det finnas ett minimkrav på vad den fysiska förmågan ska vara och nu är vi mitt i problemet. De vetenskapliga tester som gjorts (läs Winternet) har kommit fram till en viss nivå. Den nivån är det många killar som inte klarar men framförallt omöjliggör det att kunna hitta underlag för 40% kvinnor i räddningstjänsten. Vad ska vi då välja? För valet finns hos politikerna att bestämma via sina handlingsplaner att vi inte ska rökdyka. Gör det då så har man ju satt ribban. Men då kommer det att bli som vid en insats att man låter ett garage brinna och där över 80 personbilar förstörs för att man inte har kapaciteten, förmågan och uthålligheten att genomföra insatsen. Jo de första två grupperna som sattes in var med ny oerfaren personal och det gjorde att man tappade insatsen. Men ingen vågar stå för det officiellt.
Nej, det handlar inte om machokultur!
Fortsatt debatt…
06 december 2010 kl. 12:28
@Sven
Nej gudskelov är jag inte politiker så du kan sova gott om nätterna såvida det inte börjar brinna i ditt hus och du är i behov av en fysiskt stark man för att ta dig ut levande.
Jag diskuterar fortfarande inte räddningstjänsten eller några andra tjänster heller utan fortfarande ”allehanda orättvisor” som uteslutande drabbar männen av den enda anledningen att de är just män.
Positiv särbehandling av ett kön betyder negativ särbehandling av det andra könet. Därför är särbehandlingar fel och därför finns jag på GenusNytt.
Man kan ”spetsa” till allting så det faller en själv på läppen så varför inte mer feminism skulle kunna kvotera bort alla män.
06 december 2010 kl. 12:36
@Anders
Jättebra skrivit för det är väl den springande punkten, var sätter vi ribban för vad man kan anse vara säkert och fullgott. Kanske borde man korta ned maskinstegen med 9 meter, någon grupp kan ju vara höjdrädda och sannolikheten att behöva maskinstegens alla 18 meter är sannolikt, kanske, eventuellt, förmodligen, troligtvis inte så stor.
06 december 2010 kl. 15:09
Kraven på en aspirant (i detta fall brandmän) som söker ett arbete skall naturligtvis spegla verkligheten som aspiranten kommer att utsättas för i det dagliga arbetet.
Den som accepterar inkvotering av kvinnor är feminist. De som anser detta påstående vara fel bör fråga sig varför män inte inkvoteras i traditionellt kvinnodominerade yrken och utbildningar.
Fysiska krav på brandmän sänks:
De ändrade kraven skall förutom att inkvotera fler kvinnor även öka andelen brandmän med invandrarbakgrund. Menar Räddningstjänst Syd att män med invandrarbakgrund är klenare än andra män? Det hoppas jag verkligen inte.
Per Widlundhs blogg
Feminism, politik, makt och pengar…:
Räddningstjänsten Syd i Lund bäst i Sverige på mångfald – prisas av MSB
En brandstation för alla – utlysning av utvecklingsmedel för åren 2010-2014
Citat barfota:
Bra skrivet – jag instämmer!
06 december 2010 kl. 15:59
Skrev ett blogginlägg om det. http://enannandelavsmedby.blogspot.com/2010/12/diskriminering-och-kvotering.html
06 december 2010 kl. 19:44
Självklart är det inte så många som vågar gå ut offentligt. Det är inte bra för karriären.
Fel, frågan handlar även om förmågan att rädda liv i komplicerade situtationer.
Det räcker med en enstaka gång. Precis som med bilbältet.
Tyvärr.
06 december 2010 kl. 20:20
Sven
Du sa att det enbart handlar om identitet. Menar du att vi kan ta ditt resonemang om brandmän och peta in den när det gäller dagisfröknar och lärarinnor? Sen blir det ju lite patetiskt när du snabbt börjar surra om att vi nu pratar om brandmän och att du vägrar prata om nåt annat.
Jag talade om vad din retorik andas, och den andas just det jag sa.
06 december 2010 kl. 20:27
@Sven
Ja visst kan det handla om att minimera risker. Men det är nog snarare du som har en hollywoodsyn på brandmäns ”machokultur”, och det genomsyrar dina inlägg. Du ser alltså bara nackdelar i den manskulturen som brandmän har, inga fördelar. Det kan inte blir mer feministiskt än så.
Istället finns ett moment av att härdas och våga ge sig in i farliga situationer. Det finns också ett moment av risk, hur mycket du pratar om att det gäller att ta bort alla riskmoment. Problemet är att det inte går, och risken är alltid att brandmän skadas. Det är alltså ett farligt yrke (när det väl är verkligt arbete på gång).
Visst finns dumheter och spelat manlighet etc. Men man kan inte som du helt såga alla svenska brandmän med uttalande som att det handlar enbart om identitet. Frågan blir ju då också om positiv särbehandling av kvinnor är ok. Liksom om man ska definiera om kraven på en brandman. Du verkar vara inne på det men vill inte sen säga för mycket uppenbarligen, och därmed går ev poänger från dig förlorat.
06 december 2010 kl. 21:25
@Leifer Det är mycket svårt att debattera med någon som tillskriver mig värderingar och uppfattningar som jag inte har.
Jag har inte som avsikt att ”såga alla svenska brandmän”. Jag är övertygad om att de flesta gör ett bra jobb utifrån de befintliga förutsättningarna.
Jag förtydligar: Jag ställer mig kritisk till hur man presenterar logikkedjan feminism+räddningstjänst=dödsfall samt räddningstjänst=att bära ut tunga personer från brinnande hus.
Händelserna i Malmö hade som jag ser det ingenting med styrka att göra utan handlade om taktiskt feltänk, eller bristande omdöme. Varför pratar ingen om detta? Istället handlar det om hårdare fystest.
Det finns 55-åriga gubbar med kagge som enligt lagen får rökdyka. Så har det alltid varit, men det är inte många som funderat så mycket över det utan gladeligen jobbat tillsammans med dessa gubbar i allehanda riskmiljöer.
Jag undrar om det finns någon objektiv betraktare som inte skulle skriva under på att räddningstjänstkulturen är ganska speciell. (Leif, för din förståelse vill jag understryka att jag med detta inte menar att den rakt igenom är genomuselt.) Det finns inga kvinnor, inga bögar, inga invandrare (vilket säkert är glädjande för många läsare i detta forum). Jag tror inte detta är bra eftersom räddningstjänsten är en samhällsservice där beställaren ställer allt högre och bredare krav på vad som skall kunna utföras. Som jag ser det är det uppenbart att denna förändring skapar viss frustration hos många. Samhället förändras, få kan blunda för detta. Räddningstjänstern måste hänga med i denna förändring annars kommer den nuvande formen att avvecklas. Det finns gott om länder med brandkvinnor, och vad jag vet har de inte orsakat några dödsfall.
Tack Anders för ett i mina ögon bra debattinlägg! (även om jag inte håller med dig i sak, mer om detta senare)
06 december 2010 kl. 21:37
”Det finns inga kvinnor, inga bögar, inga invandrare (vilket säkert är glädjande för många läsare i detta forum).”
What? Och du påstår dig vara en icke-batiktant. Tillåt mig tvivla.
Du är ju ett praktexemplar.
06 december 2010 kl. 22:05
”Jag förtydligar: Jag ställer mig kritisk till hur man presenterar logikkedjan feminism+räddningstjänst=dödsfall samt räddningstjänst=att bära ut tunga personer från brinnande hus. ”
Men det är ju det som det handlar om.
06 december 2010 kl. 22:37
Sven
Ditt första inlägg citat
”Hela frågan handlar om brandmannens hotade identitet. Inget annat.”
Notera uttrycket ”inget annat”. Du menar alltså att det inte finns nåt annat av värde i kritiken än att brandmännens identitet är hotad.
Sen nu i ditt senaste inlägg så skriver du ett förtydligande i parentes att ”vill jag understryka att jag med detta inte menar att den rakt igenom är genomuselt”. Då undrar jag om du inser att det finns värden och kunskaper som går förlorad om du ändrar en kultur? Du tycks ha nån slags romantisk idé att det bara är fördelar, inga nackdelar med att ändra den ”speciella” kulturen hos brandmän. Detta är igen en feministisk retorik.
Sen pratar du om ”gubbar” i 55-års ålder med mage.
Jag undrar då hur du skulle se på kvinnor i 55-års åldern med mage i brandkåren? Här måste du vara tydlig! Annars låter du bara som den feminism vi ständigt hör, pratande om gubbvälde etc.
06 december 2010 kl. 22:45
@En läsare Jag ställer mig också frågande inför logiken: förhålla sig kritisk till obsoleta värderingar = batiktant. Du tycks leva i en ganska förenklad tillvaro. Det måste vara skönt.
Din andra kommentar förstår jag inte riktigt
Puss och godnatt från din egen batiktant!
06 december 2010 kl. 22:52
Tuggmotstånd,
Det var du själv som väckte tanken:
”Tro mig också när jag säger att jag inte är någon genusflummare eller batiktant. ”
06 december 2010 kl. 22:58
Citat ”Sven”:
Sverige är ett. Det som är oroväckande är att man valt att sänka kraven för att främja kvinnors yrkesrepresentation som brandmän. Yrkestiteln ”brandkvinna” finns inte. Feminister däremot använder gärna sådana omskrivningar av yrkestitlar och ord i stil med Newspeak à la George Orwell.
Du skrev tidigare att du var man, är du verkligen det?
06 december 2010 kl. 22:59
@ En läsare:
Du kanske gav mig svaret där… 😉
07 december 2010 kl. 9:37
Jag inser nu att min tid är för värdefull för att försöka argumentera med ett kollektiv som helt saknar förmågan att se olika nyanser, problematisera och föra stringenta resonemang.
Efter lite läsning i andra trådar upptäcker man snabbt att all kommunikation tycks syfta till att bekräfta en sällsynt förenklad och enfaldig syn på tillvaron. Man får känslan av att ni bekräftar varandras frustration genom att gråta i grupp. Rätt tramsigt, och i mina ögon ganska omanligt.
Men innan jag avslutar och lämnar er till ert eget frosseri i orättvisor (Det ter sig ganska osannolikt att ni påverkar samhällsutvecklingen genom denna process. Men som sagt, det är kanske skönt för frustrerade själar att gråta ut tillsammans) så känner jag det angeläget att förtydliga några saker:
Jag är emot skolgårdsretorik, men eftersom den intellektuella kapaciteten hos informationsmottagaren ibland verkar uppvisa brister så kommer här ett försök till enkel och tydlig information:
Jag är man och har förmodligen fler ”manliga attribut” än de flesta av tangentbordskrigarna här inne. Det bär mig emot att försöka få legitimitet genom att skriva att jag är tämligen övertygad om att jag är lyfter tyngre vikter och springer fortare osv än de flesta. Jag är en bra bit yngre än 55 och har inga problem med att använda mig av begreppet ”gubbe”.
Nej, jag skulle nog inte kalla mig feminist. Feminismen, som jag ser det, har ett problem i att det inte handlar om jämställdhet längre, utan lite förenklat ”krig mot mannen”. Men man måste kunna vara kritisk mot vissa kulturuttryck utan att bli beskylld för att vara ”genustok” eller ännu värre: ”kvinna”.
Precis samma problem som finns inom räddningstjänsten finns inom barnomsorgen och grundskolan. Där är det kvinnor som har problemformuleringsprivilegiet. Jag tror inte alls detta är bra. Alla som har öppnat en bok i sociologi vet att homogena grupper strävar efter att bevara sin homogenitet. Jag menar att detta ur ett samhällsperspektiv inte är funktionellt.
Så där ja, nu kan ni fortsätta bekräfta er enkelriktade världsbild, förfasa er över ”fjollor” som mig och bekymra er över alla ”dödsfall” som kommer att inträffa om man börjar utveckla svensk räddningstjänst.
@Anders. Kanske kan vi fortsätta sakdiskussionen på ett annat forum?
07 december 2010 kl. 11:08
@Sven
Snälla, har du tänkt på att vad vi skriver här INTE handlar om någon specifik arbetsplats. Vad det handlar om är att positiv särbehandling av det ena könet leder till negativ särbehandling av det andra. Kvinnor som män skall beredas lika stor plats och på lika villkor men vilka krav som ställs för att kunna utföra ett jobb är upp till arbetsgivaren att bedöma. Om du vill diskutera varför vi tycker att ojämställdhet är fel så återkom gärna. Jag är säker på att även du behöver gråta ut en skvätt när det går upp för dig hur illa det är ställ i Sverige för svenska män. Välkommen åter!
07 december 2010 kl. 13:04
”Sven”, ditt inlägg var inget vidare seriöst och fullt av dumheter.
DU snackade om att det är bara en dålig kultur. Det ÄR att förenkla!
Jag är med dig att det säkert finns mycket som kan ändras och som också kan vara positivt. Men sällan eller aldrig är väl förändringar bara positivt. Vad gäller brandkåren är dock det viktiga hur ”kunden” upplever det. Det måste vara prio 1, allt annat är sekundärt. Och som kund föredrar man t.ex. att bli räddad framför att nån följer massa säkerhetsregler. Det kan alltså vara frågan om att ta en risk för att rädda liv. Är det paragrafryttare man vill ha?
07 december 2010 kl. 13:16
barfota och P.E King
Jag börjar undra över det meningsfulla att debattera med ”meningsmotståndare”, dom är rätt oseriösa, dyker upp med nåt nytt nick och försvinner sen. Ofta med avslutande påhopp och formuerlingar som att ”jag har viktigare saker för mig”.
07 december 2010 kl. 13:56
@leifer
Kanske svårt för en ”riktig man” att erkänna sig besegrad, lättare att glida ut personalutgången, gråta krokodiltårar i smyg och slå första bästa person man möter på käften med ”en rak höger”.
Så gör ”riktig man” tydligen!
07 december 2010 kl. 14:54
@ leifer:
Det kanske räcker om jag citerar min fråga till ”Sven”:
Riktiga män tar fighten och flyr inte då han möter motstånd. Punkt.
10 december 2010 kl. 12:08
Genus kan ställa till det, verkligen…
22 juli 2011 kl. 18:04
[…] inte de bästa brandmännen som anställs längre. De fysiska kraven har sänkts och detta ses av protesterande brandmän som livshotande. På Södertörns Brandförsvar har man hellre anställt kvinnor och invandrare än […]