Rättsväsendet tycker kvinnorabatt är OK

Det är inget nytt, bland annat ägnade jag ett helt kapitel åt saken i boken Mansförtryck och kvinnovälde (pdf/talbok). Men idag skriver Upsala Nya Tidning (UNT) om saken: Kvinnliga våldsbrottslingar får mildare straff än manliga.

Jag citerar UNT:

”En kvinna som begår våldsbrott betraktas mer som ett offer än en kallblodig våldsverkare. De får också mildare straff än män, trots att de begår samma typ av brott. På juristspråk kallas det kvinnorabatt.”

Jag citerar mer:

”I forskning visar det sig att kvinnor dömda till mord oftare än män döms till rättspsykiatrisk vård. Det är 1,5 gånger vanligare att kvinnliga mördare döms till vård i stället för fängelse. Kvinnan kan förstås vara psykiskt sjuk på riktigt. Men även här visar forskning att förutfattade meningar spelar in. För några år sedan kom Riksåklagaren med en rapport som bekräftar att kvinnor behandlas mer förlåtande och att det beror på föreställningar om att kvinnor inte agerar som män. Fenomenet kallas kvinnorabatt.”

Men det värsta är följande:

”Och i en magisteruppsats, skriven av Wilhelm Gustav Kyrk, Lunds universitet, visar det sig att åklagare, domare och advokater känner till kvinnorabatten. Men de ser den inte som ett problem. Deras ställningstagande grundar sig bland annat på att kvinnor sällan återfaller i brott och att kvinnors våldshandlingar oftare föregås av pressade situationer. Våldshandlingarna är dessutom ovanliga, enligt statistiken. Och det gör dem lättare att förlåta, menar intervjupersonerna.”

Du kan läsa hela Kyrks magisteruppsats här. Nedan, som ett PS, finner du hans akademiska sammanfattning.

Som jag sagt många gånger: Likhet inför lagen är ett viktigt jämställdhetskrav. Och det är männen som ställer det kravet (eller borde ställa det kravet – de flesta män struntar ju i sina eftersatta rättigheter).

Lär artikeln i UNT här. Tack för tipset, Erik!

Sammanfattning: Denna d-uppsats syfte är att förklara varför det existerar en kvinnorabatt gällande påföljder för vissa typer av våldsbrott. Enligt den tidigare gjorda forskning, tenderas kvinnor att särbehandlas när påföljden skall delas ut. Detta beror delvis på att de i högre grad uppfyller vissa förlåtande parametrar såsom minskad risk för återfall, oftare vårdnad om barnen samt minskad skada vid våldshandlingar vilket i sin tur leder till annan bedömning och lindrigare påföljder. En annan förklaringsmodell till denna divergens är olika könsrollsteorier som proklamerar att synen på vad som betraktas som manligt respektive kvinnligt ligger bakom denna åtskillnad i påföljder. Tre stycken kvalitativa intervjuer genomfördes med en åklagare, domare och advokat för att få tre skilda synpunkter på samma fenomen. Resultatet visade att samtliga tre upplever kvinnorabatten i sina yrkesverksamma liv, men ser ej denna som ett problem. Dem hävdar att kvinnorabatten grundar sig på vissa typer av verklighetsbaserade faktum såsom att kvinnor mer sällan än män återfaller i brott, deras våldshandlingar föregås oftare av pressade situationer, handlingarna är undantagsfall enligt statistiken, vilket är lättare att förlåta, samt brukar kvinnors våld vara riktat mot en bestämd person, vilket ses som mindre farligt gentemot samhället än mäns impulsiva våld. Respondenterna är också överens om att synen på manligt och kvinnligt påverkar den existerande kvinnorabatten. Denna syn grundar sig på traditionen om stereotypa rollförväntningar och spelar en roll direkt och indirekt roll vid utdelandet av påföljder.