SvD publicerar inte mitt svar till Schyman

Nedan kommer svaret

Först skrev Gudrun Schyman en artikel på Brännpunkt där hon attackerade min bok ”Sex feministiska myter”. Jag svarade. Gudrun skrev replik på mitt svar (där hon anklagar mig för att vara förvirrad, och säger att feminismen inte är en kvinnorörelse). Nu har jag skrivit svar på det, men SvD har satt stopp i debatten och tar inte in min artikel.

Istället publicerar jag mitt svar här nedan. Skriv gärna kommentar och säg vad du tycker!

Längst ned i detta inlägg bemöter jag Anna Laestadius-Larssons krönika i dagens SvD om min nya bok. Där finner du också ett genusperpektiv på slagskeppet Bismarck.

Här är svaret till Schyman:

.

Schymans svar är tomt

Först och främst noterar jag att Schyman fortfarande inte kommer med en enda konkret invändning mot de fakta jag presenterar i min bok.

För det andra noterar jag med stort intresse att Gudrun Schyman inte med ett ord nämner det krav på könsneutral lagstiftning som jag ställde i den artikel som hon skriver replik på. Det är en talande tystnad. Ett parti som säger nej till könsneutral lagstiftning har helt diskvalificerat sig som jämställdhetsparti.

Gudrun Schyman representerar en rörelse som bygger sitt namn på det latinska ordet ”femina”, som betyder kvinna. Och så vill hon få oss att tro att det inte är en kvinnorörelse. Hur dumma tror hon att vi är? Var det inte du, Gudrun Schyman, som till exempel föreslog en särskild mansskatt som straff för all skada som det manliga könet åstadkommer?

Om den feministiska rörelsen nu inte står på kvinnornas sida, utan kämpar lika mycket för männen, varför hör vi inte feminister hålla brandtal om att krafttag måste tas för att komma till rätta med det livsunderskott på fyra år som män har gentemot kvinnor? Varför hör vi inte feminister hålla brandtal om att åtgärda det katastrofala underläge som män har inom utbildningsväsendet (nästan dubbelt så många kvinnor som män utexamineras från högskolan)? Varför hör vi inte feminister diskutera krafttag för att eliminera den mammavänlighet och pappafientlighet som i hög utsträckning präglar socialtjänsten?

Realfeminismen har ett bistert ansikte – och det är mansfientligt. Exemplen på detta flödar över. Låt mig citera några kända feminister:

– Feministen Johan Ehrenberg, journalist och redaktör på tidningen ETC, har sagt: ”Män har en kollektiv skuld”.

– Feministen Margareta Winberg, som bland annat varit jämställdhetsminister och vice statsminister, har sagt: ”Män köper levande varelser, män slår, män misskrediterar, män smiter från ansvar, män äger mest, män tjänar mest pengar, män roffar åt sig, män skjuter, män rånar och så vidare. Ibland är jag förundrad över att inte fler kvinnor verkligen hatar män!”

– Feministen Maria-Pia Boëthius har uttalat sig så här om den svenska översättningen av SCUM-Manifestet: ”Den mest skimrande och lysande feministiska bok, som kommit ut på svenska i denna tid”. SCUM står för ”Society for cutting up men”, och den bok som Boëthius uttalar som om hävdar bland annat att mannen är en biologisk olycka.

– Feministen Ireen von Wachenfeldt, f.d. ordförande i kvinnojourernas organisation ROKS, har sagt: ”Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren”

Jag skulle kunna fortsätta referera feministiskt manshat länge till, men det blir tjatigt. Att påstå att feminismen inte är en kvinnorörelse har noll trovärdighet utanför den innersta kärnan av hardcorefemininster.

Schyman skriver vidare, angående min artikel: ”Begreppsförvirringen är total och det är det som gör det omöjligt att sakligt argumentera”. Det som skapar förvirringen, enligt Schyman, är att jag skrivit att jag varken är feminist eller maskulist utan jämställdist – en som kämpar för lika rättigheter och skyldigheter för könen. Är det så svårt att förstå?

Jag noterar också att Gudrun Schyman betraktar den feministiska ideologin som en självklar sanning. Hon försöker bevisa att feminismen har rätt genom att skriva att feminismen har rätt. Det är ett cirkelresonemang.

Gudrun Schyman använder termen ”mäns våld mot kvinnor” utan att låtsas om att män är ett betydligt mer våldsutsatt kön. Alltså osynliggör hon våldet mot män. Än en gång bekräftar hon alltså feminismens kvinnocentrering.

Jag noterar också att Schyman återigen skriver utan källor. Hon anser sig ange källor när hon skriver adresser till hela sajter som ”www.scb.se”. Men det är som om jag skulle skriva ”Källa: Stockholms stadsbibilioteks samlingar”.

Sedan avslutar Gudrun Schyman med följande formulering: ”Det i särklass mest förvirrade uttrycket för det motståndet står Pär Ström för”. Förlöjligande är en av de så kallade manliga härskarteknikerna.

Pär Ström den 26 maj 2011

———————————————————————————

.

För övrigt 1: Svenska Dagbladets krönikör Anna Laestadius Larsson sågar idag min bok ”Sex feministiska myter” i sin spalt. Först inleder hon med ”guilt by association” genom att försöka koppla den tankesmedja som har gett ut min bok till Ny Demokrati, vilket saknar grund. Sedan kan jag konstatera att hon bara bemöter två av de sex myterna/kapitlen i min bok, och lämnar fyra obemötta. När det gäller kapitel 1, ”Kön är en social konstruktion”, anger Laestadius Larsson en (1) källa som enligt henne hävdar att ”skillnaden på nyfödda flickors och pojkars hjärnor är mycket liten”. Jag har 24 källhänvisningar i det kapitlet som stöd för min linje. När det gäller kapitel 2, ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb”, har Anna Laestadius Larsson hittat siffror som visar på ett större lönegap mellan män och kvinnor än i min bok. Men det är inget konstigt, för det finns många undersökningar som gjorts med olika stor noggrannhet. Ju mera avancerad beräkningsmodell som man använder sig av, med hänsyn tagen till allt fler faktorer, desto mindre blir den så kallade oförklarade löneskillnaden mellan könen.

För övrigt 2: Idag publicerar Svenska Dagbladet en artikel över ett helt uppslag med anledning av 70-årsdagen av sänkningen av det tyska slagskeppet Bismarck. Se nedan. Ca 900 personer följde Bismarck i djupet, skriver tidningen. Några dagar innan hade Bismarck sänkt det brittiska slagskeppet Hood. Då följde ca 1.400 personer fartyget i djupet. Svenska Dagbladets artikel är helt könsneutral. I dessa genustider hade det varit intressant med ett genusperspektiv på katatroferna. Men man får anta att de flesta dödsoffer var kvinnor. Det är ju kvinnor som drabbas värst i krig, har vi fått lära oss.

(Min bok ”Sex feministiska myter” kan köpas/laddas ned här)