Feministisk invasion på jämställdistisk pubträff

Jag är just hemkommen från jämställdisternas pubträff på Söder i Stockholm. Vi tänkte diskutera jämställdhet. Det blev en intensiv upplevelse.

Glädjande nog kom det ett 30-tal jämställdister, bland dem Pelle Billing, Tanja Bergkvist och bloggaren bakom Aktivarum. Och så vällde det in ett 50-tal antijämställdister – feminister – kanske mer. De hade trummat ihop folk med uppmaningar som nedanstående (här) på sina sociala nätverk:

Jag har bloggat om det ett antal gånger förut – det är märkligt vilken fascination antijämställdister visar för det manliga könsorganet när de diskuterar politik. Själv kommer jag aldrig in på motståndarnas könsorgan när jag diskuterar politik.

Tanja Bergkvist var beredd på det värsta – hon hade tagit med sig ombyteskläder för den händelse vi skulle utsättas för äggkastning eller liknande. Själv tänkte jag inte på det, men det visade sig heller inte behövas.

Vi blev så många att vi inte rymdes på puben Charles Dickens – vi fick byta och flyttade över till grannpuben Jameson. Det var så trångt att det var svårt att röra sig. Personalen var smått chockad.

Ganska snart reste sig en av antijämställdisterna upp och tog ordet. De hade kommit för att prata med oss, sa de. De ville ha en dialog. Och så delade de ut papper med vad de kallade ett förslag till diskussionsordning. Du kan se övre delen av papperet här:

Varför de använder ett nedlåtande ord som ”gubb” om de har kommit för att föra en konstruktiv dialog med oss vet jag inte. Man förstår inte allt här i världen.

Sedan gick antijämställdister runt och försökte ta upp spridda dialoger med jämställdister. Några antijämställdister kom till det bord där jag satt och pratade med några jämställdister, och frågade varför jag satt där. De hade en ganska aggressiv ton. Jag tyckte att jag fick väl sitta var jag ville på min egen pubträff, utan att behöva förklara mig, men de krävde att jag skulle gå till dem. Sedan muttrade en av dem ”gubbar” och nickade åt oss.

Plötsligt fanns Maria Sveland där, alltså hon som liknade mig vid Anders Behring Breivik i en artikel i DN Kultur. Hon ville prata med mig, vilket jag tyckte kunde vara intressant. Maria frågade mig vad som hade fått mig att från början ge mig in i genusdebatten, vad som drev mig. Jag svarade att det var en lång process, till stor del baserad på stigande irritation över de många kollektiva anklagelser som under många år haglat över gruppen män (som jag ju tillhör). ”Vi får hela tiden höra att män slår, män våldtar, män startar krig”, exemplifierade jag. ”Gör de inte det då?”, frågade Maria Sveland omedelbart.

Med en av antijämställdisterna gick det att föra ett konstruktivt samtal, det var faktiskt givande, men de flesta var aggressiva. En annan av oss jämställdister hörde en antijämställdist säga ”Vi är bara här för att sabba”. Några antijämställdister krävde att få ”problematisera maskuliniteter” i diskussion med mig. De accepterade inget annat samtalsämne. Jag hörde också att de ställde frågor av typen ”Hur är ni organiserade?”, ”Finns det en inre kärna?”, och bad om namn.

Några andra antijämställdister bad mig exemplifiera ”hur det är så synd om männen”. Jag nämnde pappafrågor som ett av mina exempel – mäns väldiga underläge inom allt som har med barn att göra (exempelvis vid vårdnadstvister). Då fick jag omedelbart till svar att pappafrågor är inget viktigt för det är en ”individfråga” och ingen ”samhällsfråga”.

När en grupp antijämställdister senare skulle lämna puben kom en av dem fram till mig och sa ”Varsågod Pär, här får du en present”. Hon överräckte ett ihopvikt pappersflygplan. Jag såg att något var ritat på papperet så jag vecklade ut det. Du kan se det här:

Jag undrar vad den där streckade linjen ska betyda. Det är inte lätt att förstå sig på antijämställdister.

Nåväl, det blev många diskussioner, jag blev alldeles torr i halsen av allt pratande, både med jämställdister och antijämställdister. Vid 23-tiden lämnade jag puben, tyckte det var dags att ”call it a day”. Många lämnade ungefär samtidigt, men det pågick fortfarande intensiva diskussoner på puben när jag satte på mig hörlurarna, startade iPoden och gick ned i tunnelbanan.

Jag tänkte på ett uttalande från Mahatma Gandhi, mannen som besegrade det brittiska imperiet: ”First they ignore you. Then they laugh at you. Then they fight you. Then you win”.

Uppdatering: Nu har även Pelle Billing bloggat om pubkvällen.