På Svenska Filminstitutet är man inte nöjd med könsfördelningen bland de regissörer, manusförfattare och producenter som man tilldelar ekonomiskt stöd. Siffrorna för 2009 visar att 25 procent av regissörerna, 31 procent av manusförfattarna och 41 procent av producenterna är kvinnor. Resten – en majoritet – är alltså män.
Det där vore ju lite anmärkningsvärt om det hade varit lika många kvinnor som män som sökt pengarna. Fast så är inte fallet. På Filminstitutet är man medveten om att betydligt färre kvinnor än män söker ekonomiskt stöd för filmskapande. Så här säger exempelvis VD på Filminstitutet, Cissi Elwin Frenkel: ”Och vi har sett att det stora problemet är att det inte finns en tillräckligt bred bas av kvinnliga regissörer som söker produktionsstöd”.
Det här presenteras i en artikel i Svenska Dagbladet idag (här). I den nämns som ett exempel Svenska Filminstitutets satsning Rookie, som ger stöd till förstagångs- och andragångsregissörer. Till de fyra första omgångarna av Rookie har 152 ansökningar om pengar kommit från män och 38 från kvinnor. Ungefär fyra gånger så många sökande män som kvinnor, alltså.
Situationen är alltså den att betydligt fler män än kvinnor söker pengar från Svenska Filminstitutet, och betydligt fler män än kvinnor får pengar. Det borde anses som ett solklart exempel på uppnådd jämställdhet.
Så ser man det emellertid inte, eftersom man vill åstadkomma 50/50-fördelning. Därför har en ny och kraftfull åtgärd vidtagits: stöd särskilt riktat till kvinnliga regissörer. Till den femte omgången av Rookie fick bara kvinnor söka, en åtgärd som enligt SvD backades upp av medarrangörerna Sveriges Television och Film i Väst. När bara kvinnor fick söka kom de 78 ansökningar, samtliga från kvinnor.
På Svenska Filminstitutet är man väldigt glada för det. ”Som man ropar får man svar, och jag ropade väldigt högt att jag sökte just kvinnor”, säger konsulenten Andrea Östlund. ”Det är dags att sluta säga att det inte finns kvinnliga långfilmsregissörer”, säger hon vidare.
Kommentar: För mig är det obegripligt hur manliga sökande kan utestängas från möjligheten att söka statliga pengar. Om man skapar en situation där 50 procent män och 50 procent kvinnor får pengar, trots att betydligt fler män än kvinnor söker, så har ju en manlig filmintresserad mindre sannolikhet att få pengar än en kvinnlig filmintresserad. Det är långtgående könsdiskriminering.
Men ingen verkar reagera. Mansdiskriminering har blivit så vanlig att den betraktas som självklar. Det är obegripligt att den manliga halvan av svenska folket finner sig.
Genusnytt 
30 oktober 2009 kl. 11:19
ROOKIEPROJEKTET
Detta var något som vi (naturligtvis) inte fick veta i Sveriges radios presentation idag av projektet i fråga. Där talades endast om ”första- och andragångsregissörer” i största allmänhet, inte om könskvotering. En film av Petra Revenue lyftes fram i P1:s Kulturnytt:
”Svenska filminstitutets Rookieprojekt har handlat om att satsa på första- och andragångsregissörer för att vaska fram talanger och nu får nu en av de första Rookiefilmerna sin premiär. Karaokekungen är skriven och regisserad av filmdebuterande Petra Revenue. Hon har sin bakgrund inom teatern, som dramatiker på Teater Trixter, Göteborgs Stadsteater, Radioteatern m. fl.”
Och så här bra är filmen:
”Efter att flickvännen lämnat Pirko, lämnar han Göteborg och tar ett tåg till en avlägsen station som heter Norröver, och som ligger i nåt slags Aki Kaurismäki-land, och där han ställer sig på karaokescen och sjunger Elvis så alla dånar. Spelet borde kunna börja. Men vid det laget har filmen tyvärr redan ställt in betalningarna och gjort konstnärlig konkurs.
För bakom idén att göra det hela så himla annorlunda blottas framförallt en okunskap om filmiskt hantverk, hur bilder hänger ihop, hur det ser när en människa lämnar ett rum och går in i ett annat – och vi tror på det.”
30 oktober 2009 kl. 12:13
Info:
Ja, så kanske man kan säga att det går när man inte har kompetens som urvalskriterium.
Pär S
30 oktober 2009 kl. 12:30
Lite blandat och kanske även ”off topic”:
Pär,
tack vare din bok Mansförtryck och kvinnovälde
http://www.dnv.se/indexmansfortryck.asp
blev jag styrkt i min övertygelse och har orkat att
fortsätta att gå mot strömmen med min
antifeministiska övertygelse.
I dagarna kommer Ingrid Carlqvists bok Inte utan mina söner
som handlar om kidnappningen av George Pesors söner
http://www.genusmagazinet.se/?p=4495
Detta betyder att det finns TVÅ modiga offentliga personer
i Sverige som vågar att ta fajten mot feministerna.
Jag antar att om man är en manlig regissör och
dessutom politiskt inkorrekt, kan man glömma
statligt stöd. I Sverige saknas det nödvändigtvis
inte modiga filmare, men utan stöd från staten kommer
vi aldrig att få se filmer som A Father´s Rights
http://www.williamfain.com/videos/rightsclips.html
Ja, jag betvivlar starkt att denna filmen hittar till SF
eller SVT och de övriga feministiska TV-kanalerna.
Jag har för mig att det har talats om att staten skulle
slopa ALLT stöd till svensk film.
Detta är inget som gör mig ledsen.
Ett sådant beslut, oavsett vad man tycker om det,
är demokratiskt och jämställt – då det drabbar
filmare/regissörer av båda könen.
MEN: då är inte jag med och och via min skatt betalar
för att man i Sverige ska kunna spela in
mansfientliga filmer som Män som hatar kvinnor
och Flickan som lekte med elden.
Med andra ord: väldigt få feministiska filmprojekt
kommer att se dagens ljus.
Jag mår bra av tanken……
Uffe från PappaRättsGruppen
30 oktober 2009 kl. 15:36
@parstrom
”Men ingen verkar reagera. Mansdiskriminering har blivit så vanlig att den betraktas som självklar.”
Men visst reagerar vi bl.a. här på din blogg, men nu ä det dags att agera också.
”Det är obegripligt att den manliga halvan av svenska folket finner sig.”
Vet inte om det är så ”obegripligt” precis. Männen är vana att lyda order, klara oss själva och bli hunsade med. Många kvinnor är nog litet bortskämda kvider och gnäller över allting, därav Stig Malms berömda ”fittstim”, ett uttryck som åtminstone ALLA män exakt förstod innebörden av.
Det är mer än hög tid att starta ett ”pittstim” och bevisa för våra politiker att det faktiskt finns två kön i Sverige.
Gör världen en stor tjänst. Var med och avskaffa feminism och jobba för verklig rättvisa.
30 oktober 2009 kl. 15:38
Petra Revenue sökte inte det sista kvoterade projektet utan valdes ut bland de 190 första ansökningarna.
30 oktober 2009 kl. 17:35
DORISFILM
Glöm i det här sammanhanget inte den genuspolitiska sammanslutningen Dorisfilm:
http://www.dorisfilm.se/
”DORISMANIFESTET
* Manus ska vara skrivna av kvinnor.
* Filmerna ska ha minst en kvinnlig huvudroll.
* Konstnärliga A-funktioner ska besättas av kvinnor
* Originalmusiken ska komponeras av kvinnor.
Kvinnor har aldrig fått göra filmer på sina egna villkor. Ingen konstform har tillåtit kvinnor att agera självständigt förrän i slutet av 1900-talet. Filmen, som är den yngsta konstformen, har dominerats av män. Filmen är den mest ojämlika [av alla] branscher. Filmen utvecklas, men jämställdheten halkar efter, både bakom kameran med konstnärliga upphovsmän och framför kameran i form av skildringar och gestaltningar av kvinnor och män. Därför finns Dorismanifestet. —
För att undersöka bildberättande av kvinnor vill vi producera tre kortfilmer per år under tre års tid enligt Dorismanifestet. Syftet med dessa nio kortfilmer är att utifrån ett genusperspektiv undersöka ett kvinnligt gestaltande samt samla och synliggöra den kvinnliga kompetensen inom filmbranschen. De nio kortfilmerna kommer [att] visas separata, samt klippas ihop till en långfilm för TV, festival- och biografdistribution världen över.”
30 mars 2012 kl. 7:38
[…] stöd. Svenska Filminstitutet, som har en klar feministisk böjelse (se tidigare blogginlägg här), har gett ekonomiskt stöd till filmaren Mia Engberg för produktion av sådan. Hennes […]